”Jag saknar patientkontakten”
Eva Kimby är senior professor i hematologi vid HERM, Institutionen för medicin, Huddinge. Hon gick i pension från kliniken förra året men är fortfarande aktiv med sin forskning och föreläser världen runt. På HERM leder hon en multinationell forskargrupp som fokuserar på olika typer av lymfomsjukdomar.
Du kom nyligen hem från Orlando. Vad gjorde du där?
- Jag var på en konferens som anordnas av American Society of Hematology (ASH) där kliniker och forskare inom hematologi från hela världen träffas. Jag höll en kvällsföreläsning med fokus på ny terapi vid KLL och follikulära lymfom och hade flera postrar på plats, säger Eva Kimby.
Vad handlar din forskning om?
- Jag forskar främst på kronisk lymfatisk leukemi (KLL), follikulärt lymfom (FL), mantelcellslymfom (MCL)och Waldenströms macroglobulinemi, som alla är olika typer av lymfomsjukdomar. Vi tittar specifikt på lymfoida maligniteter av B- cellstyp. En stor del av forskningen är fokuserad på olika typer av behandling. Det finns idag flera olika effektiva läkemedel, men dessa lymfomsjukdomar återkommer ofta och kombinationer av flera nya botemedel behövs för att få så bra effekt som möjligt.
Du gick i pension för över ett år sedan. Forskar du fortfarande?
- Ja, jag har fortsatt att forska. Framförallt finns jag som stöd för forskargruppen vid HERM men många börjar bli självständiga nu så jag tar allt mindre plats. Men jag är också handledare åt andra forskare, bland annat på kliniken (Center för Hematologi) och för en doktorand i Umeå. Sedan reser jag mycket och föreläser om lymfomforskning och är med i olika nätverk – bland annat Svenska KLL-gruppen, där jag tidigare var ordförande, Nordic Lymphoma group (NLG), European lymphoma Institute (ELI ) och European Research on CLL (ERIC).
- Men patienter får jag inte ta emot nu när jag är pensionär. Det är synd, jag saknar patientkontakten.
Vad har du för bakgrund?
- Jag studerade till läkare här vid KI och specialiserade mig inom internmedicin och jobbade med det i några år. Sedan läste jag hematologi, främst för att jag blivit så inspirerad av professor Lars Engstedt som föreläste under min studietid. I mitten på åttiotalet började jag doktorera inom Kronisk lymfatisk leukemi och disputerade vid institutionen för Medicin, Danderyds sjukhus, 1989. Då hade jag fått tre små barn.
Hur var det att doktorera med småbarn?
- Det var lite annorlunda att doktorera då jämfört med nu. Man var inte anställd som doktorand utan jobbade kliniskt samtidigt och hade endast vissa forskningstimmar. Det mesta av min avhandling skrev jag hemma på kvällar och helger när barnen somnat. Det var slitigt men det fungerade bra för mig. Jag var tvungen att fokusera och skriva när det fanns tid. Min man är musiker och turnerade mycket när barnen var små, men när de blev äldre var det min tur att resa – och det har jag gjort väldigt mycket för att föreläsa om lymfom.
Om du får välja en särskild insats du gjort för forskningen hittills, vad skulle det vara?
- Att jag var med och införde det första godkända målsökande läkemedlet mot lymfom i studier inom NLG - Nordic Lymphoma group. Läkemedlet är en antikropp som kallas rituximab (Mabthera) och används mot lymfom av B- cellstyp. Mabthera kan användas som enda behandling eller i kombination med cytostatika och med andra biologiska läkemedel och har gett ökad livslängd hos patienterna.
- Jag är också stolt över att jag har kämpat för att patienterna ska bli mer delaktiga i beslut om sin egen sjukdom och forskningen om den. Undervisning av patientgrupper har också engagerat mig. För många år sedan gick jag med i ett projekt i Boston där vi jobbade mycket med föreläsningar för patienter med Waldenströms macroglobulinemi. Detta implementerades och används fortfarande, nu i vår internationella forskargrupp för denna sjukdom.
Vad gillar du att göra på din fritid?
- Jag bor på landet och älskar djur! Jag har nyligen köpt två hästar och spenderar mycket tid i stallet. Jag har också både hund och katt. Jag har även sju barnbarn mellan 1,5 och 10 år som jag leker med så mycket jag kan.