Innovatörens väg är sällan spikrak

En missad patentansökan satte käppar i hjulet för forskaren och innovatören Pernilla Videhult Pierre. Då bestämde hon sig för att lära sig mer om kommersialisering.

Som doktorand på Karolinska Institutet arbetade Pernilla Videhult Pierre med att utveckla metoder för läkemedelsbehandling av hörselsnäckan, stor som en ärta hos människan. Den sitter skyddad bakom skallben och barriärsystem och är svår att nå med läkemedel.

Pernilla Videhult Pierre, som är forskarassistent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, undersökte möjligheten att injicera läkemedel via trumhinnan, och kom på att det gick att få medlet att nå innerörat om läkemedelsberedningen stabiliserades i en gel. Försök i provrör och i en djurmodell för hörselskada gav bra resultat och forskargruppen publicerade snabbt sina resultat.

– Som akademiker vill och måste du publicera. Man hoppas att artikeln kommer i en bra tidskrift och kan inspirera andra. Vi hade ingen tanke på att vi skulle behöva skydda vår upptäckt på något sätt. Gruppen bestod av superakademiker och kliniker, ingen hade någon kommersiell kunskap, säger Pernilla Videhult Pierre.

Själv var hon till och med skeptisk till kommersialisering.

Svårt locka finansiärer

– Jag tyckte att det var fult att vilja tjäna pengar på sin forskning och att samarbete med företag gör att man inte längre är fri. Det perspektivet tror jag att många inom den medicinska världen har.

Efter publiceringen sökte hon etiskt tillstånd för att testa metoden på patienter. Det fick hon, men sedan tog utvecklingen stopp. Finansiärer som Vetenskapsrådet satsar knappt på klinisk forskning och utan att patentskyddat upptäckten var det svårt att locka andra finansiärer.

– Ingen vill investera om de inte ser att de kommer att få tillbaka pengarna, om någon lätt kan kopiera produkten. Det var väldigt frustrerande. Vi tog kontakt med företaget som tillverkade gelen vi använde, för att se om de kunde sponsra oss, men det gick jättetrögt. De pratade om patent och vi fattade inte riktigt. Då fick jag tipset att ringa KI Innovations, säger Pernilla Videhult Pierre.

Karolinska Innovations AB gav henne rådet att delta i mentorskapsprogrammet Mentor4Research, som drivs av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien med Vinnova som finansiär. Programmet parar ihop akademiska forskare med mentorer inom näringslivet och syftar till att stödja forskarna i att kommersialisera sin forskning. Ett forskningsstipendium på 100 000 kronor tilldelas den forskare som anses ha utvecklats mest under det knappt årslånga programmet. Pernilla Videhult Pierre sökte, deltog och vann.

Ny möjlighet till patentskydd

Genom det nya nätverket kom hon i kontakt med ett litet svenskt bioteknikbolag och inledde ett samarbete. Företaget arbetar med en annan gelbaserad bärare, som möjligen kan patenteras, och tanken är att testa om den kan användas i stället.

Nyligen fick hon också ett så kallat Vinn-verifieringsstöd från Vinnova. Pengarna ska användas till vissa prekliniska försök, men främst för att testa om den ursprungliga metoden kan förändras så att den bli kommersiellt gångbar: skapa en affärsplan, undersöka marknadspotential och möjlighet till patentskydd.

Pernilla Videhult Pierre är nöjd, men konstaterar att mycket bygger på att kontakten med bioteknikbolaget blir bra. Att närma sig ett bolag är inte helt enkelt, anser hon.

– När jag och min forskarkollega har idéer om hur vi ska undersöka metoden vidare måste vi fråga företaget först, enligt vårt kontrakt. De säger kanske inte nej, men känslan av att inte vara fri är otillfredsställande. Det gäller att ha ett bra samarbete så att man inte hamnar i uppdragsforskning, säger hon.

Resultaten ska komma patienter till gagn.

Men även när forskare söker anslag hos grundforskningsfinansiärer måste de anpassa sig efter vad som efterfrågas, resonerar Pernilla Videhult Pierre. Ena året satsas det på nanoteknologi, andra året på något annat. Om samarbete med företag krävs för att metoden ska nå patienter är det värt det, menar hon.

– För mig vore det idealiskt att kunna kommersialisera så att jag får pengar tillbaka för mina upptäckter, pengar som jag sedan kan investera i den fortsatta forskningen. Då skulle jag inte behöva lägga lika mycket tid på att söka anslag. Jag vill inte bli rik genom att kommersialisera utan gör det för att försöka finansiera forskningen och för att resultaten ska komma patienter till gagn, säger hon.

Text: Sara Nilsson

Foto: Gustav Mårtensson

Fotnot: Artikeln är publicerad i en stor special om att gå från idé till nytta i KI Bladet 2/2016 (sidorna 10–23).