Hög livstidsrisk för celiaki i Sverige
I en rikstäckande studie inkluderande över 44,000 patienter med celiaki och 412,000 individer med en frisk tunntarmsslemhinna har forskare vid Karolinska Institutet, Calgary University i Kanada, Columbia University och Mayo Clinic i USA undersökt hur incidensen av celiaki utvecklats under en 25-årsperiod samt hur denna påverkats av ökad medvetenhet om diagnosen. Resultaten har nu publicerats i tidskriften Gut.
Celiaki är en immunmedierad gastrointestinal sjukdom utlöst av glutenintag vilket i sin tur ger upphov till inflammation och minskning av den absorptiva ytan (villusatrofi) i tunntarmen. Tidigare forskning har pekat mot att celiaki blir allt vanligare men de flesta studierna har varit screeningstudier som rapporterat prevalensen av sjukdomen. Färre studier har undersökt hur incidensen utvecklats över tid och ingen tidigare studie har försökt värdera inflytandet av medvetenheten om celiaki. Med ökad medvetenhet förväntas fler patienter med misstänkt celiaki söka vård och fler läkare förväntas överväga celiaki som en möjlig förklaring till patientens besvär.
På grund av begränsningarna i tidigare publicerade studier och bristande data på hur incidensen utvecklats över tid har forskare vid Karolinska Institutet, Calgary University i Canada, Columbia University och Mayo Clinic i USA nu undersökt hur incidensen av celiaki utvecklats under en 25-årsperiod genom att använda data från vävnadsprover tagna vid en gastroskopi i Sverige (the ESPRESSO (Epidemiology Strengthened by Histopathology Reports in Sweden) cohort). Celiaki definierades som villusatrofi i tolvfingertarmen (duodenum) och tunntarmens mittersta del (jejunum). Vidare samlade man in data om individer som genomgått en gastroskopi med biopsi tagen från duodenum/jejunum men där tarmslemhinnan hade ett normalt utseende. Detta för att undersöka medvetenheten om celiaki.
– Ett intressant fynd var att vi såg att incidensen under studieperioden hade två tydliga toppar, säger David Bergman, studiens försteförfattare och doktorand vid Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik vid Karolinska Institutet samt distriktsläkare vid Brommaplans Vårdcentral i Stockholm.
– Incidensen nådde en första topp för båda könen 1994 och en andra, högre topp 2002-2003 för kvinnor respektive 2006 för män. Han berättar vidare att den genomsnittliga incidensen från 1990-2015 var 19,0 fall per 100,000 person-år.
Forskarna beräknade även livstidsrisken att utveckla celiaki. De uppskattar att 1,8% av den svenska befolkningen kommer bli diagnosticerade med celiaki under sin livstid. Risken var något högre för kvinnor (2,3%) jämfört med män (1,4%).
– Detta åskådliggör återigen vilken vanlig sjukdom celiaki är. Att ca 1 av 55 individer i Sverige kommer diagnosticeras med celiaki säger något om den samhällsbörda denna sjukdom utgör. De flesta forskare uppskattar att mindre än hälften av de som drabbas av celiaki får en diagnos varför den sanna incidensen och prevalensen sannolikt är ännu högre, säger en av medförfattarna, Professor Jonas F Ludvigsson, barnläkare vid Örebro Universitetssjukhus och professor vid Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik vid Karolinska Institutet.
För att värdera medvetenheten om celiaki samt de utredningar som företas för att hitta sjukdomen undersökte forskarna även incidensen av en normal biopsi från tunntarmen.
– Vi såg en parallell ökning i antalet biopsier med normalt utseende av tunntarmsslemhinnan, säger Bergman. Incidensen av celiaki i Sverige ökade fram till 2002-2003 bland kvinnor och till 2006 för män. Sedan dess har incidensen av celiaki minskat trots ett ökat antal biopsier från tunntarmen vilket skulle kunna betyda att en ökad medvetenhet och fler gastroskopier inte kommer resultera i en ökning av incidensen av den här sjukdomen i Sverige.
Publikation
Two waves of coeliac disease incidence in Sweden: a nationwide population-based cohort study from 1990 to 2015.
Bergman D, King J, Lebwohl B, Clements MS, Roelstraete B, Kaplan GG, Green PH, Murray JA, Ludvigsson JF
Gut 2021 07;():
Finansiering
Projektet finansierades av Karolinska Institutet (Ludvigsson), av Vetenskapsrådet (Ludvigsson; Grant number: 2020-01706) och av Svenska Läkaresällskapet (Bergman, award number SLS-920581)