Hallå där Ola Rosling, som deltar i seminariet om global hälsa 6 oktober

– I Hans ögon var allt ansvar hans ansvar, och nu när vi har en global pandemi är jag övertygad om att han skulle ha försökt skylla på sig själv. Så om någon vill klandra Hans för att han dog innan pandemin, “precis när världen behövde honom som mest” så skulle han säkert hållit med om att det var ett stort svek.

– Med tanke på hur dåligt förberedda vi var, skulle Hans nog ha påpekat att vi ska vara tacksamma över att vi fick chansen att öva med en snäll pandemi som inte dödar barn. Nu kan vi se till att vara bättre förberedda när ett elakt virus uppstår, ett som dödar barn. Och jag tror att han skulle ha varit förbannad på att vi har låtit denna pandemi döda så många barn trots att viruset inte gör det –- alla de fattiga barn i låg- och medelinkomstländer som drabbats indirekt av oförsiktiga nedstängningar. Jag tror att Hans krasst skulle ha konstaterat att pandemins mest oförlåtliga offer är de hundra miljoner fattigaste familjerna som förlorat sina inkomster, tagit sina barn ur skolan och fallit tillbaka ner i den värsta formen av fattigdom och svält på grund av den ekonomiska tillbakagången i ekonomin. Och de fattiga mammor och bebisar som dött på grund av förlossningsavdelningar som varit stängda “för säkerhets skull”. De offer som knappt syns i nyhetsrapporteringen.

Just nu ser vi globalt en orättvis fördelning av vaccin, där fattigare länder ligger långt efter. Vilka tankar har du om det?

– Det är frestande att tänka på det som ett rättviseproblem, men jag tänker på det som ett dumhetsproblem. Vi hade ju inte behövt sakna vaccin. Världen är orättvis. Finns det för lite vaccin kommer förstås de med pengar att få vaccin först. Världsekonomin kommer fortsätta att gå på lågvarv så länge majoriteten i medel- och låginkomstländer är ovaccinerade. Ingen tjänar på det. Det är ett dumhetsproblem. Hur kunde vi vara så dumma att vi inte byggde fler vaccinfabriker snabbare? Varför började vi inte bygga vaccinfabriker redan i mitten av 2020, när de lovande experimenten med nya vaccin redan hade övertygat de flesta att massvaccination sannolikt skulle kunna sätta stopp för pandemin, förr eller senare. När nästa pandemi bryter ut, kommer världen att vara precis lika orättvis, tror jag. Men hur ska vi se till att denna ekonomiska dumhet inte repeteras? Det tror jag är en mer användbar fråga.

Vad hoppas du att seminariet ska ge oss att arbeta med framåt?

– Fokus att bygga klart det vackra skyddsnät som redan täcker in åttio procent av mänskligheten. Den tunga sjukdomsbörda som drabbar de fattigaste i världen, är inte av okänd art. Det är samma gamla sjukdomar som dödat fattiga i alla tider, infektioner, undernäring och spädbarnsdöd. Anledningen till att de flesta familjer slipper detta i världen i dag, är att metoderna för att förebygga dessa är mycket välkända och väl beprövade och jättebilliga. De rikas sjukdomar, moderna sjukdomar och de spännande nya botemedlen stjäl ofta fokus från denna plikt att bygga färdigt det grundläggande skyddsnätet för alla.

Många personer har blivit oroliga inför framtiden i samband med pandemin. Finns det något positivt att lyfta fram? Eller något att blicka fram emot?

– Först och främst tror jag att alla har insett vikten av en välfungerande sjukvård för alla. Jag tror de som brukade klaga på vården har tvingats bli ödmjuka inför utmaningen att väga många prioriteringar mot varandra. Sen tror jag vi kommer se många positiva sidoeffekter av pandemin. Det är lätt att förbereda sig på den sortens kris man just har erfarit. Dock är det ju vanligt att man lär sig fel läxa. För de rika demokratierna, som Sverige, tycker jag att läxan bör bli att vi behöver tydligare ansvar i krissituationer. Det kommer bli lättare att mobilisera pengar till virusforskning och global övervakning av virus. Efter att ebola härjade i Liberia byggde hälsoministeriet upp ett nytt system för övervakning av alla ovanliga sjukdomsfall över hela landet. Alla avvikande symtom och mönster rapporteras dagligen. Att vi har sådana system på plats i hela världen ligger i alla människors intressen. Det tror jag de flesta förstår nu. Eftersom det ligger i de rikaste ländernas intresse att utbrott upptäcks i tid, bör vi också betala för att bygga färdigt denna globala infrastruktur så att varenda kotte i hela världen får tillgång till primär hälsa så snart som möjligt. Efter pandemin har detta blivit oändligt mycket lättare för folk att förstå argumentet. Det är jäkligt positivt!