Hallå där Armita Golkar, en av forskarna i Fråga Lund
Hallå där, Armita Golkar, postdoktor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och paneldeltagare i den nya versionen av tv-klassikern Fråga Lund. Hur kom det sig att du blev uttagen till programmet?
– Jag var med i Breaking News med Filip & Fredrik efter att en kollega rekommenderat mig, så produktionsbolaget hade mitt namn och hörde av sig. Sedan fick jag göra en Skypeintervju och gick vidare i uttagningen. De prövade olika konstellationer för panelen och valde den de tyckte fungerade bäst. Tre av fem är från Lund, men forskarvärlden är ju större än så.
Vad lockade dig med ett populärvetenskapligt tv-program?
– Det är en utmaning i och med att det ligger så långt bort från min vanliga värld. Jag kan förmedla kunskap och fakta även om det är underhållning. Men det är svårare än att till exempel hålla en populärvetenskaplig föreläsning på en timme där man själv har kontroll över innehållet. Vi fick frågorna på förhand, men ibland kort inpå.
Varför har du foten i bandage i programmet?
– Min hälsena gick av när jag spelade fotboll i finalen i Karolinska Cup, så jag var nyopererad och hade väldigt ont. Det adderade till utmaningen. Programmen spelades in under sex dagar, så bandaget är med hela tiden.
Den moderna upplagan av Fråga Lund har fått kritik för att vara för flamsigt. Vad tycker du själv?
– Jag håller delvis med om kritiken. Under inspelningarna framhöll jag att för mycket fokus på underhållningen riskerar att bli just flamsigt. Jag är övertygad om att människor kan ta till sig kunskap även om det kräver lite ansträngning. Men samtidigt tycker jag att underhållning har ett värde i ett program som ska nå så brett som möjligt. Jag var först rädd för att formatet skulle krocka med bilden av en forskare, men jag hoppas att vi forskare ska övervinna den rädslan. Det är ju vi som sitter på kunskapen och även om det är beklagligt om det vetenskapliga inslaget drunknar i underhållningen så är det desto mer beklagligt om människor med kunskap inte tar utrymmet. Jag tror heller inte att det gamla formatet skulle ha fungerat för så många i dag.
Vilken fråga var svårast att svara på?
– Nu vet jag ju inte vilka frågor som kommer med eftersom jag inte har sett de färdiga programmen, men generellt är det en utmaning att presentera psykologi eftersom många frågor blir personliga: ”Varför får jag ångest av det här?”. Folk kan bli besvikna när de inte får de svar de vill ha. Jag kan ju egentligen bara förklara generella psykologiska mekanismer och processer som kan ge upphov till ångest, inte svara på varför just du drabbas. En annan svårighet är att jag är med i rollen som expert och representerar en hel disciplin, medan jag i vardagen arbetar med ett avgränsat fält. Den känslan är lite bisarr.
Vilka är dina nuvarande projekt på Karolinska Institutet?
– Jag ingår i en forskargrupp vid sektionen för psykologi där vi forskar kring emotioner och minne, Emotionlab. Jag har även en postdoc vid University of Amsterdam, där de arbetar lite mer kliniskt med samma område.
Kommer vi att få se dig i andra populärvetenskapliga sammanhang framöver?
– Ja. Jag ska vara med i tv-programmet Sociala monster. Det är jag, en journalist och en programledare som studerar människan på sociala medier. Jag går in och försöker förklara sådant som selfie-kulturen och varför en gullig katt kan få 50 000 delningar på Facebook. Min vinkel är analys. Jag hoppas få folk att diskutera vad som händer, i stället för att bara konsumera sociala medier.
Text: Ann Patmalnieks
Fotnot: Sociala monster har premiär i SVT1 den 5 oktober. Fråga Lund sänds i samma kanal på onsdagar.