Fyra frågor till Karin Dahlman-Wright om KI:s arbetsmiljöpris
Det är snart dags att utse en vinnare till det arbetsmiljö- och hälsopris som instiftades vid Karolinska Institutet förra året. Utmärkelsen ska inte minst uppmuntra till en god psykosocial arbetsmiljö, anser professor Karin Dahlman-Wright som nominerade den allra första pristagaren. Till den 21 oktober kan medarbetare nominera nya kandidater.
Vinnaren 2014 var toxikologen Dan Segerbäck, numera pensionerad från institutionen för biovetenskaper och näringslära vid KI. Karin Dahlman-Wright var då institutionens prefekt men finns nu i rollen som vicedekan för infrastruktur vid KI.
Vad var det som gjorde att du nominerade Dan Segerbäck?
– Arbetsmiljöfrågorna är några av de allra viktigaste frågorna för en institution och att ha en person som både är engagerad, kompetent inom området och som tar egna initiativ var ett stort stöd för mig när jag var prefekt. Som toxikolog var Dan Segerbäck, som har gått i pension nu, mycket kunnig om frågor kring den fysiska arbetsmiljön på laboratoriet, men han jobbade också mycket med psykosociala frågor.
Vad har ni gjort med arbetsmiljöpriset om 30 000 kronor som institutionen fick i pris?
– Vi har diskuterat en mer avancerad vidareutbildning av arbetsmiljögruppen. Dels för att de som arbetar med de här frågorna behöver vara uppdaterade i sin kunskap, dels för att det är stimulerande att träffa andra som är engagerade i arbetsmiljöfrågor. En annan idé är utbildning i hjärt- och lungräddning för medarbetarna på institutionen. Det tredje förslaget handlar om att satsa mer på friskvårdsföreläsningar med engelsktalande föreläsare för att bättre fånga upp vårt stora antal engelsktalande medarbetare.
Har du spanat in andra föregångare när det gäller arbetsmiljöarbete på KI som förtjänar årets pris?
– Inte specifikt, men jag tycker man ska titta på personer som verkligen brinner för de här frågorna och tar egna initiativ, gärna med fokus på den psykosociala arbetsmiljön.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att arbetsmiljön får den status den förtjänar och att det blir attraktivt att arbeta med de här frågorna. Vi kan inte bara bedriva excellent forskning och utbildning utan vi måste också vårda arbetsmiljön. Det ena behöver det andra.
Text: Karin Söderlund Leifler