Från patienters stigma till tidig cancerupptäckt
Lars E Eriksson forskar om tidigare upptäckt av lungcancer, genom kartläggning av tidiga symtom och biomarkörer. Han forskar också om organisationsfrågor i vården samt om stigma och livskvalitet hos patienter med kroniska infektioner som hiv.
Vad forskar du om?
– Jag bedriver omvårdnadsforskning, oftast i kombination med ett naturvetenskapligt perspektiv. Bakgrunden är att jag har två grundprofessioner, som sjuksköterska och biokemist. Idag forskar jag framför allt längs tre spår: stigma och livskvalitet hos patienter med olika kroniska diagnoser, tidig upptäckt av lungcancer samt organisationsforskning om bättre arbetsmiljö i vården.
Vad har du kommit fram till?
– Min forskning om stigma och livskvalitet började med min avhandling om att leva med hiv, efter att bromsmedicinerna kommit. Senare har jag utökat den till att omfatta bland annat patienter med multiresistenta bakterier och nu även covid. En slutsats är att diskriminering och sårande bemötande förekommer i mötet med dessa grupper, även i vården. Det behövs en större medvetenhet om vad smittorna innebär och hur patienterna ska tas om hand.
– Angående lungcancer, som ofta upptäcks sent och därför har hög dödlighet, har vi visat att patienter ofta upplevt tidiga symtom. Dessa är vanligen oprecisa, men med detaljerad kartläggning av symtombilden hos 700 patienter har vi hittat ett antal faktorer som tillsammans kan avgöra patientens risk. Vi hoppas kunna utveckla det vidare till ett användbart verktyg i primärvården för identifiering av patienter som behöver utredas vidare.
– I organisationsforskningen befinner vi oss mitt i ett fyraårigt försök som handlar om att stärka sjuksköterskor och ge dem större inflytande över sitt arbete. Det görs på 60 europeiska sjukhus.
Hur ser ditt utbildningsansvar ut?
– Professuren innebär ett särskilt ansvar för att utveckla forskningsanknytningen i sjuksköterskeutbildningarna. Jag vill verka för fler disputerade lärare, men också hjälpa de redan disputerade att få utrymme för forskning på en utbildningsintensiv institution. Jag är också engagerad i frågan om karriärutveckling på pedagogiska meriter vid KI.
Text: Anders Nilsson
Först publicerad på engelska i skriften ”From Cell to Society 2022”
Om Lars E Eriksson
Professor i omvårdnad vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Lars Eriksson är född i Järvsö 1965. Han utbildade sig till sjuksköterska vid Hälsohögskolan i Stockholm, med examen 1985, och har lång klinisk erfarenhet som sjuksköterska, bland annat som koordinator av kliniska hivstudier, vid dåvarande Smittskyddsinstitutet (numera Folkhälsomyndigheten).
Eriksson utbildade sig till biokemist vid Stockholms universitet, med examen 2001, disputerade vid KI 2003 och har därefter verkat vid KI som lärare och forskare. Han blev docent 2009. Sedan 2013 har han också ett deltidsengagemang, numera som professor, vid School of Health and Psychological Sciences, City, University of London, Storbritannien.
Lars E Eriksson har anställts som professor i omvårdnad vid Karolinska Institutet från 1 oktober 2021