Forskarporträtt: Mattias Carlsten

Mattias Carlsten är en av KI:s tre unga forskare som får etableringsstöd från Svenska sällskapet för medicinsk forskning (SSMF). Forskningen handlar om NK-celler och deras förmåga att ta död på cancerceller – något han de senaste åren studerat växelvis på NIH i USA och vid KI. Vad är syftet med forskningen och vad driver honom?

Mattias har nyligen kommit hem från National Institutes of Health (NIH) i Maryland, USA, där han gjort en postdoc samt haft anställning som Staff Scientist och arbetat med att upprätta och optimera en klinisk brukbar teknik för genetisk modifiering av NK-celler, Natural Killer cells. Det långsiktiga målet är att utveckla en behandlingsform där genetiskt modifierade NK-celler är instruerade att söka upp det tumördrabbade organet och på plats specifikt och effektivt döda cancercellerna.

– Jag och min grupp har senaste tiden jobbat mycket med att optimera och utvärdera själva plattformen för den tänkta framtida behandlingen. Instrumentet som används för genetisk modifiering av NK-cellerna ser fysiskt ut som en stationär dator och är byggd både för att kunna göra småskaliga experiment i labbet samt för att genetiskt modifiera en större mängd celler i samband med att en patient skall behandlas. Instrumentet är utvecklat av ett mindre företag i USA och efter godkännande av det amerikanska läkemedelsverket, FDA, har flera grupper i USA och runt om i världen nu börjat använda plattformen i kliniska vaccinationsstudier samt studier kring stamcellstransplantation och olika former av cellterapi, säger Mattias Carlsten.

Vad har ni sett för resultat av behandlingen?

– Vi har ännu inte använt genetiskt modifierade NK-celler i patienter utan än så länge gjort försök i lab samt djurmodeller som syftar till att ligga till grund för framtida försök i människa. Noggranna försök i labbet och i djurmodeller är av yttersta vikt innan man går vidare med försök i människa. Parallellt med att optimera tekniken för framtida försök, har jag varit med och behandlat patienter med icke-genetiskt modifierade NK-celler på både KI och NIH. Dessa kliniska studier ligger också till grund för att i framtiden kunna implementera gentekniken på kliniken. Den behandlingsstudie jag tillsammans med Andreas Björklund, Karl-Johan Malmberg med flera utfört här på KI/Karolinska Universitetssjukhuset på patienter med avancerad leukemisjukdom visar preliminärt mycket lovande resultat utan biverkningar. Lite förenklat kan man säga att ungefär häften av patienterna svarar på behandlingen, och ett antal av dessa patienter har uppvisat riktigt bra svar och därmed kunnat genomgå stamcellstransplantation med målsättning att bli botad. Min tanke med att lägga till genetisk modifiering av NK-cellerna är att förbättra både svarsfrekvensen samt kvaliteten på svaret genom att specifikt styra NK-cellerna till de organ cancern har angripit samt där mer specifikt och effektivt döda av cancercellerna, säger Mattias Carlsten.

Vad har du för bakgrund?

– Jag studerade på läkarprogrammet med forskningsinriktning, LäFo, samt inom ramen för MD/PhD programmet här på KI och disputerade sedan inom NK-cellsbiologi på CIM med Karl-Johan Malmberg och Rolf Kiessling (på CCK) som handledare. Parallellt med det gjorde jag min forskar-AT här på sjukhuset i Huddinge. Sedan har jag varit vid National Institutes of Health (NIH) i USA i två omgångar – först som postdoc i två år och därefter som Staff Scientist i ett och ett halvt år. Nu är jag tillbaka på Institutionen för Medicin, Huddinge, och ska bygga upp en forskargrupp inom så kallad cellulär immunterapi, där NK-cellsbaserad immunterapi kommer bli huvudfokus.

Visste du tidigt att du ville bli läkare?

– Nej inte alls. Under skoltiden i Göteborg ville jag bli bagare och kock. Under gymnasiet snöade jag av någon konstig anledning in på att designa instrumentpaneler i bilar. Sedan hamnade jag lite slumpmässigt på en kurs i humanbiologi där vi bland annat pratade immunologi – jag tyckte det var väldigt intressant och min lärare skickade iväg mig på en forskarskola mellan tvåan och trean på gymnasiet som gav mersmak. Därefter gick jag en sommarforskarkola på KI direkt efter gymnasiet och blev kvar på labbet i ett år. Efter det bestämde jag mig för att söka in till läkarprogrammet med forskningsinriktning på KI.

Vad är det som driver dig?

– Främst är det min nyfikenhet! Och förstås att hjälpa andra människor. Det är också kul att jobba med människor och forskare i ett team – oavsett bakgrund och övriga intressen så jobbar alla hårt för att nå samma mål.

[embed]<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/SFf5aF1Wtlg" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>[/embed]