Forskarnas hyllning till Bob Dylan
Det pågår en intern tävling mellan en liten skara forskare vid Karolinska Institutet: Den som har lyckats citera Bob Dylan i flest vetenskapliga artiklar innan pension vinner.
Det började redan för 17 år sedan. Jon Lundberg och Eddie Weitzberg, i dag båda professorer vid institutionen för fysiologi och farmakologi på KI, fick en artikel publicerad i Nature Medicine med titeln ”Nitric oxide and inflammation: The answer is blowing in the wind”.
– Vi gillar båda Bob Dylan så när vi skulle skriva en artikel om mätning av kvävemonoxid i gasform i både luftvägarna och tarmen, i syfte att upptäcka inflammation, kom titeln upp och den passade ju perfekt, säger Eddie Weitzberg.
Några år senare fick de syn på en artikel skriven av Jonas Frisén, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, samt Konstantinos Meletis, forskarassistent på institutionen för neurovetenskap, som handlade om huruvida blodceller kan byta öde och bli nervceller.
– Titeln löd ”Blood on the tracks: a simple twist of fate”, vilket är namnet på dels ett album, dels en låt av Bob Dylan, och artikeln innehöll även ytterligare Dylan-referenser, säger Eddie Weitzberg.
Han och Jon Lundberg lyckades då få in ”The times they are a-changin” i titeln i en vetenskaplig artikel och mejlade samtidigt Jonas Frisén och utlyste en intern tävling.
– Den som har skrivit flest artiklar med Dylan-citat innan pension vinner en lunch på Jöns Jacob, förklarar Jon Lundberg.
Jonas Frisén och en kollega svarade med artikeln ”Eph receptors tangled up in two” i Cell Cycle samma år, 2010, vars titel inspirerats av Bob Dylans sång ”Tangled up in blue”. Året därefter kontrade Jon Lundberg och Eddie Weitzberg med ”Dietary nitrate – a slow train coming” i The Journal of Physiology.
– Den artikeln avslutades även med en Dylan-parafras: “We know something is happening, but we don’t know what it is – Do we, Dr Jones?”, där vi skämtsamt riktade oss till en engelsk kollega med samma efternamn, säger Jon Lundberg.
Också Kenneth Chien, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi och institutionen för medicin i Huddinge, har citerat Bob Dylan men var fram till alldeles nyligen omedveten om de andras artiklar.”Tangled up in blue: Molecular cardiology in the postmolecular era” publicerades i Circulation 1997, samma år som Jon Lundbergs och Eddie Weitzbergs första artikel med ett Dylan-citat kom ut.
När de fem forskarna träffas en dag i augusti för att fotograferas för denna artikel är Bob Dylan det självklara samtalsämnet. De diskuterar vilka som har läst Bob Dylans självbiografi Chronicles och förhör sig om den interna tävlingen.
– Tävlingen är öppen för alla, säger Jon Lundberg, och förklarar att de brukar uppmärksamma varandra på nya artiklar via mejl.
Forskarna konstaterar också att det är främst i översiktsartiklar och kommentarer som det är möjligt att använda låtcitat eftersom dessa artiklar ofta brukar vara lite lättsammare än andra.
– Men det är viktigt att citatet är kopplat till det vetenskapliga innehållet, att det förstärker budskapet och förhöjer kvaliteten på artikeln, inte tvärtom, säger Jonas Frisén.
Vad är då så speciellt med Bob Dylan? Eddie Weitzberg tycker att han är värd ett Nobelpris i litteratur och Kenneth Chien jämför honom med en modern Shakespeare fast med musik. Men forskarna drar också paralleller mellan Bob Dylans musik och forskarvärlden.
– En musiker som bara fortsätter på samma spår i 30 år är det inte så många som vill lyssna på. Bra musik är nyskapande, som Bob Dylans. Och det är samma sak med bra forskning. En forskare måste också försöka finna nya vägar, säger Konstantinos Meletis.
Text: Lisa Reimegård
Ett längre reportage är publicerat i KI Bladet 3/2014.
På bilden, från vänster till höger:
Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning vid institutionen för cell- och molekylärbiologi.
Konstantinos Meletis, forskarassistent på institutionen för neurovetenskap.
Jon Lundberg, professor i farmakologi vid institutionen för fysiologi och farmakologi.
Kenneth Chien, professor i kardiovaskulär forskning vid institutionen för cell- och molekylärbiologi och institutionen för medicin i Huddinge.
Eddie Weitzberg, professor i anestesiologi och intensivvård vid institutionen för fysiologi och farmakologi