Försäkringsmedicin och psykisk ohälsa

Vad forskar du om?

– Min forskning ligger huvudsakligen i skärningspunkten mellan psykiatrisk epidemiologi och försäkringsmedicin – alltså psykisk ohälsa i socialförsäkringsperspektiv. Framför allt är jag intresserad av långtidssjukskrivning vid psykisk ohälsa – vilka faktorer som leder fram till den, vad den får för konsekvenser, och vilken behandling som är mest effektiv beträffande återgång i arbete. Vi har också börjat forska specifikt om psykisk ohälsa och sjukfrånvaro hos gruppen flyktingar och migranter, eftersom det är en stor grupp med eftersatta behov.

Vad handlar era viktigaste upptäckter om?

– Ett kliniskt viktigt fynd gäller samsjuklighet, där vi visat att psykiska diagnoser kraftigt försämrar prognosen beträffande sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspensionering) vid bland annat hjärt-kärlsjukdom. En modell som vi utvecklat identifierar patienter som löper stor risk att bli kvar i långtidssjukskrivning utifrån kliniska, psykosociala och socioekonomiska faktorer.

– Vad gäller flyktingar har vi visat ett överraskande samband: trots mer psykisk ohälsa i gruppen är andelen suicid lägre än hos resten av befolkningen i Sverige. Detta gäller dessvärre inte ensamkommande flyktingbarn, där andelen suicid 2017 var åtta gånger högre än bland deras jämnåriga i Sverige, vilket vi rapporterade i en uppmärksammad studie 2018.

Ligger ämnet försäkringsmedicin i tiden?

– Absolut. Från att länge ha varit negligerat utvecklas detta fält nu fort. Bakgrunden är att psykiska diagnoser som depression och ångest idag är de dominerande orsakerna till långtidssjukskrivning samt sjuk- och aktivitetsersättning, vilket gör det angeläget att öka kunskapen på området. Målet är att minska kostnaderna, som är enorma, såväl i mänskligt lidande som samhällsekonomiskt.

Text: Anders Nilsson
Publicerad i engelsk översättning i skriften From Cell to Society 2019