De får stora silvermedaljen 2016

Anders Ekbom, senior professor i epidemiologi vid institutionen för medicin, Solna, tilldelas Stora Silvermedaljen för sitt enastående arbete inom flera forskningsområden och betydelsefulla insatser för hela Karolinska Institutet. Anders Ekbom har spelat en stor roll för utvecklingen av samarbetet mellan KI och Karolinska Universitetssjukhuset. Han startade den epidemiologiska forskarskolan för kliniker vilket skapat ett ökat utbyte mellan klinisk verksamhet och forskning vid KI och som gett förutsättningar för många kliniker att börja forska. Under tidigt 2000-tal byggde han upp den mycket framgångsrika Enheten för klinisk epidemiologi vid institutionen för medicin, Solna. De senaste åren har han varit en nyckelperson i arbetet med att föra in forskningen i Nya Karolinska Sjukhuset. Anders Ekbom har varit mycket aktiv och framgångsrik inom ett flertal forskningsområden och har i dag över 500 publikationer. Bland annat har hans forskning haft stor betydelse för hur patienter med bland annat ulcerös kolit, Crohns sjukdom och reumatoid artrit följs upp och behandlas.

Ingemar Ernberg, senior professor i tumörbiologi vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi (MTC), tilldelas Stora Silvermedaljen för sina ovärderliga insatser för att stärka och utveckla universitetets verksamhet. Under sina snart 50 år vid KI har Ingemar Ernberg varit ordförande och ledamot i ett stort antal beslutande och rådgivande nämnder och kommittéer vid KI. Som prefekt för MTC, uppvisade han ett lysande exempel på kreativt ledarskap och skapade en forsknings- och utbildningsmiljö som blev ett föredöme för övriga institutioner på KI. Han har tagit initiativ till nya forskningsprogram såsom ”What is life?” och ”Culture and Brain”, deltagit i flera nationella organisationer och initiativgrupper och varit mycket engagerad i internationella sammanhang. Genom sitt arbete har han stärkt KI som universitet och som global aktör. Ingemar Ernberg har också verkat för ökad folkbildning och informationsspridning, bland annat genom pedagogiska samarbetsprojekt med skolan, författande av populärvetenskapliga böcker och deltagande i ett flertal TV-program och vetenskapsfilmer. Parallellt har Ingemar Ernberg bedrivit egen forskning av högsta internationella klass med huvudfokus hur infektioner kan leda till uppkomsten av cancer hos människa.

Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, tilldelas Stora Silvermedaljen för sina utomordentliga insatser för patienter med demenssjukdom. Med outtröttlig energi har hon antagit de stora utmaningarna kring Alzheimerforskning och bidragit till förbättrade utrednings- och behandlingsmöjligheter för dessa patienter. Hon är världsledande inom tidig diagnostik av demenssjukdomar och studerar bland annat processer i hjärnan med PET-undersökningar. Hon är internationellt välkänd för denna pionjärforskning och PET-avbildningstekniken är nu på väg att implementeras kliniskt. Agneta Nordberg har publicerat över 450 vetenskapliga artiklar och har tagit emot en rad utmärkelser genom åren. Hon leder en framgångsrik forskargrupp och har varit till stor nytta för KI genom sitt deltagande som ledamot i ett flertal nämnder och stiftelser, bland annat som medlem av Nobelförsamlingen. Hon är även en skicklig kliniker med särskilt stort fokus på patienter med tidig minnesstörning (på Minnesmottagningen vid Geriatriska kliniken). Här visar hon ett stort engagemang för sina patienter och brinner för att de ska få den bästa utredningen och behandlingen.

Bengt Norrving, tidigare universitetsdirektör och administrativ direktör vid KI, tilldelas Stora Silvermedaljen för sina storartade insatser för hela Karolinska Institutet.

Bengt Norrving var rektor för Hälsohögskolan innan den införlivades med KI 1998. Han var aktiv i förhandlingarna inför samgåendet och bidrog till att Hälsohögskolan integrerades mycket väl i KI:s organisation. Bengt Norrvings breda erfarenhet av offentlig sektor, universitetsvärlden, departementsfären och den kommunala sektorn bidrog till att han på ett mycket förtjänstfullt sätt kunde hjälpa till att överbrygga de kulturella skillnader som fanns mellan KI och Hälsohögskolan. Genom uppdrag för utbildningsdepartementet har han bland annat vid två tillfällen drivit de nationella ALF-förhandlingarna (Avtal om Läkarutbildning och Forskning). Hans unika kunskaper om ALF-avtalet har haft stor betydelse för det goda samarbete som funnits mellan KI och Stockholms Läns Landsting under många år. Bengt Norrving var under sina år på Karolinska Institutet en mycket kompetent och drivande tjänsteman och hans betydelse för kärnverksamhetens utveckling var mycket stor ända fram till pensionen 2014.

Elisabeth Olsson, professor emerita i sjukgymnastik vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, tilldelas Stora Silvermedaljen för sina enastående insatser inom forskning och utbildning vid Karolinska Institutet. Hon ses som en banbrytande pionjär inom sjukgymnastiken. I åtta år (1993-2001) var hon prefekt vid dåvarande Institutionen för sjukgymnastik vid KI och därefter sektionschef och biträdande prefekt vid dåvarande institutionen Neurotec (till 2005). Under denna tidsperiod var hon med och utvecklade ämnet sjukgymnastik och området fick en explosionsartad akademisk utveckling. En treårig utbildning på kandidatnivå och ett ettårigt magisterprogram genomfördes. Elisabeth Olsson skapade dessutom olika förutsättningar för forskning inom ämnet och drev med framgång inrättandet av förenade lektorstjänster för sjukgymnaster och Sveriges första professur i sjukgymnastik/fysioterapi. Antalet sjukgymnaster med forskarutbildning ökade markant och professionen började anlitas inom centrala administrativa funktioner på alla nivåer. Elisabeth Olsson har inte bara ägnat sig åt utbildningsfrågor och deltagit i styrelser och programnämnder bl.a. som lärarrepresentant i Konsistoriet inom KI utan även representerat universitetet som sakkunnig i ett stort antal externa utredningar och kommittéer. På senare år återupptog hon med framgång sin egen forskning inom rörelseanalys nu med inriktning mot nya tränings- och utvärderingsmetoder för äldre. Ett projekt som nu lever vidare efter att Elisabeth Olsson gått i pension.