”Chefer har mycket att tjäna på att jobba med arbetsmiljöfrågor”

Med start i januari 2017 är Irene Jensen ordförande i Karolinska Institutets arbetsmiljönämnd för två år framåt. Hon vill fokusera på att höja motivationen bland KI:s ledare att ta vara på fördelarna med en god arbetsmiljö.

– Jag vill synliggöra för flera chefer och forskargruppledare vid KI hur mycket de har att tjäna på att jobba med arbetsmiljöfrågor. Det har direkta effekter på den vetenskapliga produktionen och kvaliteten, säger Irene Jensen.

Det handlar inte om några pekpinnar eller tvång i organisationen, menar den nya ordföranden, utan snarare om att föremedla evidensbaserade arbetssätt, tips för ledare att skapa så goda förutsättningar som möjligt för medarbetarna att utföra sina uppgifter.

Irene Jensen är professor vid Institutet för miljömedicin vid KI och hennes forskning är inriktad på just arbetsmiljö. Mer specifikt frågor om effektivt arbetsmiljöarbete, vilka insatser som ger effekt, samt vad ohälsa på arbetsplatsen kostar och hur den kan förebyggas.

En god psykosocial arbetsmiljö består främst av tre faktorer enligt Irene Jensen: möjlighet till egenkontroll och självständighet i arbetet, ledarskap som uppmuntrar, inspirerar och är inkännande, och ett öppet klimat som välkomnar diskussion och utbyte av erfarenheter.

– Här har vi en utmaning i akademin där våra medarbetare konkurrerar om finansiering och tjänster. Samtidigt är det värt att sträva efter en kultur där vi delar med oss, det leder till bättre utfall av vårt vetenskapliga arbete, visar forskningen, säger Irene Jensen.

Som ordförande vill hon också stärka samarbetet mellan Karolinska Institutets centrala arbetsmiljönämnd och de olika institutionernas arbetsmiljögrupper. Nämnden ska vara en stödfunktion för grupperna, så att de i sin tur kan stötta chefer och ledare vid institutionerna.

Hon har tidigare lett arbetsmiljöarbetet vid KI under sammanlagt sex år och bland annat arbetat för att KI ska ha regelbundna gemensamma medarbetarundersökningar. Irene Jensen efterträder Christer Sandahl.

Text: Selma Wolofsky