Bättre karriärsystem diskuterades på symposium
Hur kan attraktiva karriärsystem som främjar bra forskning se ut? Det var ämnet för minisymposiumet ”Excellent Academic Career Systems in Europe” som anordnades den 3 juni på KI.
Intresset var stort när Junior Faculty vid KI, som organiserar forskare som har en doktorsexamen men ännu inte en professur, i samarbete med tidskriften Nature Genetics organiserade ett minisymposium där karriärsystem stod i fokus. Föreläsare från såväl Europa och USA var där och pratade om olika lösningar och berättade om erfarenheter från de olika länderna.
Stina Gerdes Barriere från Vetenskapsrådet berättade om hur karriärvägarna inom akademin har förändrats under en 20-årsperiod, när antalet medarbetare inom forskning och utbildning har ökat mer än vad forskningsanslagen gjort. Den största ökningen har skett i gruppen unga forskare. Karriärutvecklingen för dem som disputerat på senare år är långsammare än för tidigare generationer, enligt Vetenskapsrådets undersökningar. Det tar med andra ord längre tid att få en fast tjänst för dem som vill forska.
Talare lyfte Tenure-track-modellen
Att det behövs tydligare karriärvägar i den svenska akademin var de som deltog under eftermiddagens symposium överens om. Men hur kan bra karriärsystem se ut, vad ska prioriteras och på vilken nivå ska de organiseras och finansieras? Flera av eftermiddagens talare pratade om tenure track-system, med utvärderingar vid bestämda tidpunkter och där forskare som uppfyller förväntningarna får fast anställning. Iain Cameron från Research Councils UK, berättade att i Storbritannien har universiteten olika system. Nyligen har ett par lärosäten infört vad de kallar ”tenure-track equivalent”-program. Inte heller i Tyskland finns ett generellt karriärsystem, konstaterade Sven Diederichs från German Cancer Research Center DKFZ och Institute of Pathology, Heidelbergs universitet. Flera universitet har tenure track, men de skiljer sig åt mellan olika lärosäten.
– Min huvudpoäng är att det viktigaste beslutet är det som tas i början när man anställer en tenure track-forskare. Har vi verkligen resurserna för att ge personen fast anställning och tror vi att personen har potentialen att bli en framgångsrik, självständig forskare? sa Sven Diederichs, som också talade om vikten av att utvärderingsprocessen i ett tenure track-system är rättvis, transparent och välbalanserad.
Idéer för framtida karriärsystem
Thomas Bjørnholm, prorektor för forskning och innovation vid Köpenhamns universitet, berättade om sina erfarenheter av att införa tenure track. Modellen är inspirerad av Berkeley University i Kalifornien och har inneburit stora förändringar när det gäller både organisation och synsätt på Köpenhamns universitet. Tjänsterna är på sex år, med utvärdering efter fem år. Anställningar på sex år var också något som både Junior Faculty och Hans-Gustaf Ljunggren, dekan för forskning, såg som intressanta alternativ när de pratade om sina olika idéer om hur ett framtida karriärsystem på KI skulle kunna se ut.
Efter presentationerna deltog föreläsarna tillsammans med representanter för Sveriges unga akademi och National Junior Faculty of Sweden i en paneldiskussion. Panelen diskuterade svårigheterna att bedöma en forskares potential på ett så tidigt stadium som efter en postdoktorperiod. Intervjuer nämndes som ett sätt att få en uppfattning om en forskares självständighet. Tidigare publikationer och den sökandes forskningsprogram var andra kriterier som beskrevs som viktiga. De flesta var överens om att det är mycket viktigt att kriterierna som används vid utvärderingen längre fram ska vara tydligt definierade redan från början.
Text: Karin Söderlund Leifler