Anslag från ERC för att följa celler med DNA-origami
Grattis Björn Högberg, docent och gruppledare på institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, som nyligen tilldelats ERC Consolidator-anslag från europeiska forskningsrådet för projektet ”Cellular Position Tracking Using DNA Origami Barcodes”. Anslaget riktar sig till yngre forskningsledare och ger upp till 20 miljoner kronor fördelat på fem år.
Berätta, vad är det du ska göra?
– Vi håller på att utveckla ett nytt system för att följa celler i experiment med transkriptomik, alltså där man kartlägger olika geners aktivitet vid en given tidpunkt. Många labb, inte minst på KI, gör numera transkriptomik på enstaka celler. Ett problem är då att man i de flesta fall inte vet exakt var de individuella cellerna har suttit i vävnaden. Genom att göra ett slags adresslappar av nanostrukturer av DNA, så kallad DNA-origami, som kan läsas av med både mikroskopi och sekvensering, hoppas vi kunna korrelera transkriptomet till exakt var varje cell har suttit i vävnaden.
Vad betyder det för dig att få den här typen av anslag?
– Det är stort. ERC är känt för att ge anslag till den bästa forskningen så dels är det en bekräftelse på att vi förmodligen gör något som folk tycker är bra. Sedan är det ju såklart ett välbehövligt tillskott till forskargruppens ekonomi som kommer göra att vi kan fördjupa oss i sådant som vi annars kanske inte skulle ha vågat ge oss på.
Har du några tips till andra som söker?
– Tveka inte att söka och sök hellre varje år än lägg för mycket energi på att söka bara en gång. Det här var andra gången jag sökte och första gången blev jag lite bränd på hela processen så det dröjde 2 år innan jag fick energi att söka igen. Det känns som att marginalerna är små. Man ska ha tur med granskare och panel så ju fler gånger man orkar söka desto större är chanserna.
Hur har du firat?
– Vi har haft ett litet party i labbet när jag fick reda på det. Vi ska också gå ut och äta middag tillsammans, det är ju egentligen tack vare alla mina duktiga labbmedlemmar som detta blev verklighet till slut. Speciellt vill jag nämna min doktorand Ferenc Fördös, som har varit drivande i det preliminära arbetet.