Aktivering av NK-celler möjlig väg för framtida behandling av hudlymfom
I en studie publicerad i Frontiers in Immunology hittade forskare från Karolinska Institutet ett högt antal naturliga mördarceller (NK-celler) i hudprover från patienter med hudlymfom. NK-celler är normalt viktiga anti-lymfomceller, men de här var outvecklade och med tecken på nedsatt funktion. En möjlig behandling av sjukdomen skulle därmed kunna vara att aktivera de påverkade cellernas så de återfår sin normala funktion.
Hudlymfom är en allvarlig, men mindre välstuderad typ av hudcancer. Tidiga stadier av sjukdomen har god prognos, men i avancerade stadier är prognosen dålig och de behandlingar som finns botar sällan sjukdomen. Det finns därför ett stort behov av nya behandlingsalternativ.
NK-celler, natural killer cells eller naturliga mördarceller, är en typ av vita blodkroppar som ingår i det medfödda immunsystemet och som kan känna igen och döda cancerceller. I studier av hudprover från patienter med hudlymfom hittade forskarna ett högt antal sådana celler men fann också att de var outvecklade och med tecken på nedsatt funktion. Vidare fann de att lymfomcellerna verkar påverka NK cellernas fenotyp och funktion lokalt. Detta eftersom nära kontakt mellan lymfomceller och NK celler skapade förändringar hos NK cellerna som liknade de hos patienterna med hudlymfom.
– Resultaten är mycket intressanta då de tyder på att ökad aktivitet hos hudens NK-celler vid hudlymfom kan vara en ny immunterapi för att behandla dessa patienter i framtiden, säger Hanna Brauner, docent vid institutionen för medicin, Solna och specialistläkare i dermatologi, Karolinska universitetssjukhuset.
I nästa steg kommer författarna att studera faktorer som krävs för att bli frisk från lymfom, eller för lokal utläkning. För det kommer de att genomföra en detaljerad analys av huden från patienter med hudlymfom före och under behandling. ”Trots att de flesta patienter med hudlymfom inte får botande behandling vet att många av behandlingar kan ge lokal remission. Vi kommer studera vilka förändringar som sker i lymfomet, anti-lymfom immunceller och andra celler i tumörmikromiljön under utläkning”, säger Hanna Brauner.
Dessa nya kunskaper kan förhoppningsvis också tillämpas för att öka förståelsen för patofysiologiska mekanismer hos andra sorters lymfom som är mer svårtillgängliga för provtagning.
Studien genomfördes i nära samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset, hudkliniken, och med anslag från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Cancerfonden, Sveriges läkarförbund, Region Stockholm (klinisk forskartjänst och projektmedel från ALF Medicin), Hudfonden och Clas Groschinsky, Åke Wiberg, Magnus Bergvall, Radiumhemmet och Karolinska Institutets stiftelser (inklusive en doktorand genom Karolinska Institutets KID-medel) och programmet KI-China Scholarship Council (CSC).
Publikation
Författare
Andrea Scheffschick1, Julia Nenonen1, Mengmeng Xiang1, Anna H. Winther1,2 , Marcus Ehrström3, Marie Wahren-Herlenius1,4, Liv Eidsmo1,5, Hanna Brauner1,2*
1Division of Rheumatology, Department of Medicine, Solna and Center for Molecular Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
2Department of Dermatology, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
3Department of Reconstructive Plastic Surgery, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
4The Broegelmann Research Laboratory, Department of Clinical Science, University of Bergen, Bergen, Norway
5LEO Foundation Skin Immunology Research Center, Department of Immunology and Microbiology, University of Copenhagen, Copenhagen, Denmark