Publicerad: 2017-11-28 17:42 | Uppdaterad: 2017-12-01 13:02

”#akademiuppropet är en unik chans till förändring”

2 400 kvinnor har skrivit under akademikernas #metoo – #akademiuppropet – i Svenska Dagbladet om att ha blivit utsatta för sexuella trakasserier och andra typer av kränkningar på grund av kön. Berättelser kommer också från medarbetare och studenter på Karolinska Institutet. Uppropet ses nu som en möjlighet att förändra akademin i grunden.

– Karolinska Institutet ser utomordentligt allvarligt på de vittnesmål som framkommer i uppropet. KI ska vara en organisation där varken medarbetare eller studenter utsätts eller utsätter någon annan för kränkningar av det slag som akademiker nu berättar om, säger Karin Dahlman-Wright, prorektor och ansvarig för likavillkors-frågor och arbetsmiljö på Karolinska Institutet, KI, och fortsätter:

– KI måste ha god beredskap för att utreda misstänkta ärenden och för att ge den som utsätts adekvat stöd och hjälp. En del i detta är att ledare på alla nivåer är uppmärksamma, lyhörda och agerar kraftfullt vid misstanke om trakasserier.

KI arbetar aktivt för att motverka diskriminering, bland annat genom regelbundna utbildningar och workshops för både anställda och studenter. Lika villkor ingår också som moment i olika ledarskapsutbildningar, handledarutbildningar och utbildningar för studenter. Och utöver stöd till studenter och anställda, finansierar KI ett studentombud och ett doktorandombud dit studenter och doktorander kan vända sig.

Enkäter ger inte hela bilden

För att kunna mäta omfattningen på problemen med sexuella trakasserier och annan diskriminering på KI genomförs enkätundersökningar regelbundet bland medarbetare och studenter.

Men Caroline Olsson, sedan många år samordnare för lika villkor och breddad rekrytering på KI, menar att de är trubbiga redskap och att medarbetarenkäter och faktiska anmälningar inte ger en rättvisande bild av hur stort och komplext problemet är.

– #akademiuppropet visar är att kränkningar i akademin har normaliserats. Vissa kvinnor har inte ens verbaliserat för sig själva eller någon annan att de har blivit utsatta. Först nu börjar man fundera och minnas händelser ur livet, och som nu beskrivs som kränkningar. I en del fall är det däremot väldigt tydligt – såväl den som har blivit utsatt, den som utsätter och omgivningen vet vad som pågår, säger Caroline Olsson.

Många nyanser av trakasserier

Elisa FloriddiaElisa Floriddia, ordförande för KI Postdoc Association vid KI, tycker att #akademiuppropet på ett slående sätt visar både på omfattningen och de många nyanser av trakasserier som finns.

– Jag hoppas att de mest extrema fallen av trakasserier rapporterats, men jag är inte säker på det. Man är alltför rädd för att äventyra sitt jobb, särskilt som många postdoktorer har tillfälliga kontrakt. Ibland är det också svårt att känna igen trakasserier, eftersom vi har växt upp i ett könsdiskriminerande samhälle, säger hon.

Junior Facultys ordförande Emma Andersson tycker att #akademiuppropet avslöjar hur ojämlika maktförhållandena är i yrkeslivet mellan män och kvinnor, något som är särskilt tungt att bära för unga kvinnliga akademiker.

– Jag hoppas mer uppmärksamhet nu kommer att ägnas åt mikroaggression, olämpligt beteende och omedvetna fördomar på alla nivåer inom akademin. Samtidigt hoppas jag kampanjen inte tär på tilliten och de stora framsteg vi gör när det gäller goda samarbeten och mentorskap mellan män och kvinnor eller ickebinära* individer, säger hon.

Många vet inte vart de ska vända sig

I en undersökning som Junior Faculty gjort bland sina medlemmar 2017 uppger nio procent (av cirka 400 svaranden) att de blivit utsatta för diskriminering på olika sätt. Av dem hade 72 procent inte sökt hjälp eller stöd alls och 80 procent av dem som sökt hjälp hade inte fått tillräckligt stöd. 52 procent visste inte vart de skulle vända sig om de blev utsatta.

Så trots KI:s systematiska arbete mot diskriminering är problemet svårlöst eftersom det bottnar i maktobalanser, beroendesituationer och strukturella problem i den konkurrensutsatta akademin.

– Problemet finns i hela forskarvärlden, inte bara på KI. Det handlar ofta om en maktrelation och många väljer att inte ta ärendet vidare, kanske av rädsla för att det ska få negativa konsekvenser, säger Caroline Olsson.

Så hur kan man komma åt problemet?

Caroline Olsson beskriver en sorts ”tystnadens kultur” som finns inom akademin i hela världen, en normalisering av diskriminering. Det kan handla om att flera i en grupp håller tyst, trots att de vet att någon blir utsatt för övergrepp.

– #akademiuppropet är ett sätt att bryta den här tystnaden. Det är en unik chans för akademin och KI att förändra den kultur som så länge har upprätthållit maktobalanser mellan könen. Vittnesmålen visar att det här är ett strukturellt problem, inte bara enskilda individer som ”råkat illa ut”, säger hon.

I första hand tror Elisa Floriddia att det handlar om utbildning, att alla på KI ska veta hur man hanterar trakasserier och vem man ska kontakta för att få hjälp och information, anonymt. I andra hand handlar det om att fortsätta implementera en kultur av gemensam respekt och jämställdhet.

– Trakasserier härstammar från diskriminering och det i sin tur från fördomar. Förutom uttryckliga fördomar bör vi bli även bli mer medvetna om våra omedvetna fördomar, och hitta verktyg för att neutralisera dem, anser KI Postdoc Association, säger hon.

Emma Andersson hoppas att KI implementerar en kurs om omedvetna fördomar för alla som granskar och beviljar ansökningar om anslag eller tjänster.

– Junior Faculty tycker också att ökad transparens och policys om fördomar bör införas i alla besluts- och utvärderingsprocesser, eftersom subjektivitet har visat sig vara en vanlig orsak till diskriminering. Det behövs också ökad jämställdhet och mångfald bland ledamöter i styrelser, avdelningar, arbetsgrupper och disputationskommittéer. Detta kommer i slutändan leda till en meritokrati* där bästa forskare, oavsett kön, kommer fram, säger hon.

KI måste höja ambitionsnivån

Både Elisa Floriddia och Emma Andersson understryker att KI måste ha en organisation som väldigt starkt tar ställning mot diskriminering och trakasserier. Det måste också vara tydligt vart man ska vända sig.

– Det är viktigt att anmälningar av trakasserier hanteras på ett riktigt sätt och tas på allvar. Förövare måste få ta konsekvenserna av sina handlingar, säger Elisa Floriddia.

Sedan diskrimineringslagen skärptes 1 januari 2017 har KI krav på sig att analysera vilka risker som finns för att diskriminering och sexuella trakasserier uppstår i organisationen.

– Därefter måste vi analysera vad riskerna beror på för att sen arbeta både förebyggande och främjande. KI måste höja ambitionsnivån i arbetet och här har det akademiska ledarskapet en viktig roll. Ytterst sett är det vi på ledningsnivå som bär ansvaret för att motverka den typ av övergrepp och kränkningar som kvinnor vittnar om i #akademiuppropet, säger Karin Dahlman-Wright.

* Meritokrati är en samhällsordning där individer rangordnas och sociala belöningar fördelas efter förmåga och förtjänster, oftast värderade efter utbildningsmässiga meriter. Källa: NE
* Ickebinär kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Källa: RFSL

Text: Helena Mayer

Fakta

Lagstiftningen är tydlig: sexuella trakasserier är olagligt och misstänkta ärenden ska utredas. Den som funnits skyldig riskerar att, som anställd, avskedas eller få löneavdrag, och som student att stängas av från studierna.