Publicerad: 2021-11-24 09:19 | Uppdaterad: 2021-11-24 09:26

Samir EL Andaloussi, utnämnd till professor i biomolekylär medicin och avancerad terapi

Samir El Andaloussi
Samir El Andaloussi Foto: Ulf Sirborn

Samir EL Andaloussi är nyutnämnd professor i biomolekylär medicin och avancerad terapi på institutionen för laboratoriemedicin.

Grattis Samir! Hur känns det?

– Det känns fantastiskt kul. Det är ett kvitto på att det vi arbetar med är viktigt.

Hur kommer det sig att du har intresserat dig för just detta forskningsområde?

– Jag har alltid varit intresserad av avancerade terapier baserade på nukleinsyror. Till skillnad från småmolekyler kan man med dessa i princip nå alla sjukdomar. Att förbättra dess upptag i vävnader, framför allt utanför lever är en stor utmaning och det är just där mitt intresse ligger. Vi tror att det kan uppnås genom att använda kroppens egna nano-budbärare, exosomer, där vi med hjälp av avancerad biomolekylär teknik kan ladda dessa terapier inuti exosomerna.

Hur ser det ut framåt, finns det något särskilt spännande du ser fram emot?

– Jag vill fortsätta utveckla exosomteknologin och bygga en modulär platform där vi, likt ett lego, kan byta ut specifika delar på ett effektivt sätt och kunna göra exosomer som innehåller olika terapier beroende på den sjukdom de skall riktas mot.

Event type
Föreläsningar och seminarier
KI Syd Distinguished Lecture: Molly Stevens

2021-05-04 13:00 - 14:00 Add to iCal
Online
Location
https://ki-se.zoom.us/j/61157312089
Molly Stevens. Photo: Linda Forsell
Molly Stevens. Photo: Linda Forsell Photo: Linda Forsell
Lead

Den första föreläsningen i denna serie presenteras av Molly Stevens, Professor vid Imperial College, London och Forskningsdirektör vid Institute of Biomedical Engineering, London, UK samt Professor i Biomaterial och Regenerativ Medicin vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet.

Hennes tvärvetenskapliga forskning balanserar grundläggande vetenskap med teknisk utveckling och inriktar sig på några av de större hälso- och sjukvårdsutmaningarna.

Content

Introduktion "short talk" av Samir EL Andaloussi, senior forskare vid Institutionen för laboratoriemedicin, KI: ”Engineering of exosomes for macromolecular drug delivery”

Föreläsning: Molly Stevens vid Imperial College, UK och vid KI "New bio engineering approaches for ultrasensitive biosensing and cell based therapeutics"

Mer information finns i den Engelska KI kalendern.

Delta via denna länk på Zoom

Välkomna!

Kontakt

Publicerad: 2020-05-25 17:00 | Uppdaterad: 2020-05-26 08:56

Ny metod avslöjar var i cellen DNA är i riskzonen

DNA
Det rumsliga arrangemanget av enskilda gener i cellkärnan har i stort sett förblivit outforskat. Bild: Getty Images

Forskare vid Karolinska Institutet har utvecklat en ny sekvenseringsmetod som gör det möjligt att kartlägga hur DNA är organiserat i cellkärnan – vilket avslöjar vilka regioner i arvsmassan som löper ökad risk för DNA-skador och mutationer. Tekniken beskrivs i en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature Biotechnology.

De flesta celler i människokroppen innehåller cirka två meter DNA. Den långa DNA-strängen är uppdelad i 46 stora bitar – kromosomerna – som upptar åtskilda regioner, så kallade kromosomterritorier, i cellkärnan.

Hur enskilda delar av arvsmassan är ordnade rumsligt i cellkärnan påverkar påtagligt hur cellens transkriptionsmaskineri läser av generna. Det rumsliga arrangemanget av enskilda gener i det tredimensionella utrymmet i cellkärnan har dock i stort sett förblivit outforskat.

Högupplösta kartor

Magda Bienko. Foto: Stefan Zimmerman

Nu har ett forskarteam under ledning av Magda Bienko vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, utvecklat en ny metod, kallad Genomic loci Positioning by Sequencing eller GPSeq, som kan användas för att erhålla högupplösta kartor över hur DNA är organiserat rumsligt i cellkärnan.

Metoden fungerar genom att DNA gradvis klipps av från cellkärnans periferi in mot mitten, och att DNA-sekvensen runt varje snitt sedan läses av. Matematisk modellering kan sedan användas för att rekonstruera den tredimensionella strukturen och hitta var de enskilda generna och regionerna mellan generna finns lokaliserade längs cellkärnans radie samt i förhållande till varandra.

– Vi upptäckte att den rumsliga fördelningen av olika typer av kromatin (bestående av DNA, RNA och proteinkomplex) ofta skilde sig från vad vi förväntade oss att hitta. Till vår förvåning fann vi att bilden inte är så enkel som att allt det inaktiva kromatinet finns vid cellkärnans periferi och att det aktiva kromatinet finns samlat i cellkärnans mitt. I stället finns det ett kontinuum, en gradvist ökande aktivitet från cellkärnans periferi mot det inre, även om inaktivt kromatin också kan hittas i cellkärnans mitt, säger Magda Bienko, som är en av studien huvudförfattare.

Avslöjar var risken för skador är störst

Nicola Crosetto, senior researcher at the Department of Medical Biochemistry and Biophysics
Nicola Crosetto. Foto: Stefan Zimmerman

En viktig aspekt av att veta var olika regioner i arvsmassan är lokaliserade i cellkärnan är att det nu är möjligt att kartlägga var det är mest sannolikt att DNA-skador och mutationer kommer att inträffa, förklarar Nicola Crosetto, forskare vid samma institution på Karolinska Institutet och den andra av studiens huvudförfattare.

– Vi upptäckte att DNA-mutationer som ofta påträffas i olika cancertyper ansamlas i det inaktiva kromatinet som finns vid cellkärnans periferi, vilket kan ha samband med att många mutagener har sitt ursprung utanför cellen. Å andra sidan är det mycket mer troligt att DNA-brott och genfusioner hittas i cellkärnans mitt, vilket kan bero på de höga nivåerna av transkription som sker i mitten av cellkärnan, säger Nicola Crosetto.

Forskningen har fått stöd av Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF), Science for Life Laboratory, Vetenskapsrådet, Ragnar Söderbergs stiftelse, Cancerfonden, det strategiska forskningsprogrammet inom cancer (StratCan) vid Karolinska Institutet och Europeiska forskningsrådet.

Publikation

“GPSeq reveals the radial organization of chromatin in the cell nucleus”. Gabriele Girelli, Joaquin Custodio, Tomasz Kallas, Federico Agostini, Erik Wernersson, Bastiaan Spanjaard, Ana Mota, Solrun Kolbeinsdottir, Eleni Gelali, Nicola Crosetto & Magda Bienko. Nature Biotechnology, online 25 maj 2020, doi: 10.1038/s41587-020-0519-y

Publicerad: 2019-09-30 17:00 | Uppdaterad: 2019-10-01 09:49

Ny metod kan ge bättre RNA-vacciner

Ett nytt sätt att producera nanopartiklar som kan fungera som bärare i så kallade mRNA-vacciner, har utvecklats av forskare vid Karolinska Institutets Hongkongnod, Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, och MIT i USA. Med metoden, som beskrivs i den vetenskapliga tidskriften Nature Biotechnology, har forskarna identifierat en ny klass av bärarmolekyler som hämmar tumörtillväxt och förlänger överlevnaden i musmodeller av cancer.

Linxian Li, Assistant Professor at the Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, Karolinska Institutet. Photo: Patrick Chan
Linxian Li. Foto: Patrick Chan

Vacciner baserade på den genetiska molekylen budbärar-RNA, mRNA, är en relativt ny teknik som väckt stora förhoppningar för behandling av bland annat cancer och infektionssjukdomar.

Principen är att mRNA som bär på instruktioner för att tillverka det protein immunförsvaret ska reagera mot, förs in i kroppen. När mRNA-molekylerna tas upp av cellerna tillverkas proteinet, som sedan visas upp för immunförsvaret och skapar ett specifikt immunsvar.

Men att få mRNA att tas upp av celler och fungera som det är tänkt är en utmaning. Fettmolekyler, lipider, i nanopartikelform utvecklas som bärare för att förbättra effektiviteten hos mRNA-vacciner. Men tillverkningen är ofta långsam och ger endast ett begränsat antal partiklar.

Ny teknikplattform

Dessa problem har adresserats av forskare vid Karolinska Institutet och Massachusetts Institute of Technology, MIT, i en studie som publiceras i Nature Biotechnology.

– Vi har utvecklat en teknikplattform som med hjälp av parallellsyntes kan skapa bibliotek med mer än tusen lipidnanopartiklar på en dag, säger en av studiens huvudförfattare Linxian Li, forskarassistent vid Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, Karolinska Institutet.

Arbetet med studien utfördes i huvudsak vid MIT, där Linxian Li arbetade som postdoktoral forskare.

Bättre överlevnad

Lipidpartiklarnas förmåga att fungera som bärare av mRNA-molekyler testades genom högkapacitetsscreening i provrör och tester i musmodeller.

Därigenom kunde forskarna identifiera de partiklar som gav ett bra upptag av mRNA och god aktivering av immunsvaret. De såg också att partiklar som innehöll vissa specifika kemiska strukturer aktiverade immunförsvarets celler genom en annan mekanism än den som typiskt aktiveras av mRNA och lipidnanopartiklar. De nya partiklarna fungerar genom en cellulär reaktionsväg som kallas STING (Stimulator of Interferon Genes), inte genom den tidigare kända reaktionsvägen via så kallade Toll-lika receptorer.

De mest lovande partiklarna testades som bärare av mRNA-vacciner i musmodeller av cancer. De visade sig då ge bättre överlevnad än mRNA-vacciner där traditionella lipidbaserade bärarmolekyler användes.

Generell metod för vaccinering

– Vi ser framför oss att våra partiklar kan användas som vaccinsystem med en rad olika antigenproteiner och fungera som en generell metod för vaccinering. Tekniken kan också användas för att screena fram lipidnanopartiklar som kan transportera andra mRNA-läkemedel, till exempel vid behandling av genetiska sjukdomar, säger Linxian Li.

Forskningen har finansierats med stöd av bland annat företaget Translate Bio och Juvenile Diabetes Research Foundation. Fyra av studiens medförfattare, inklusive Linxian Li, har lämnat in patentansökan för utvecklingen av de beskrivna lipiderna syntetiserade med den nya teknologiplattformen. Medförfattare Robert Langer har bedrivit sponsrad forskning vid MIT, investerat i och fått licens-, konsult- och talararvoden från ett flertal företag. Se den vetenskapliga artikeln för mer information om finansiering och möjliga intressekonflikter.

Publikation

"Delivery of mRNA vaccines with heterocyclic lipids increases anti-tumor efficacy by STING-mediated immune cell activation". Lei Miao, Linxian Li, Yuxuan Huang, Derfogail Delcassian, Jasdave Chahal, Jinsong Han, Yunhua Shi, Kaitlyn Sadtler, Wenting Gao, Jiaqi Lin, Joshua C. Doloff, Robert Langer, Daniel G. Anderson. Nature Biotechnology, online 30 september 2019, doi: 10.1038/s41587-019-0247-3.

Event type
Föreläsningar och seminarier
"Chairman's Seminar Series" på BioNut

2019-11-20 11:00 - 12:00 Add to iCal
Campus Flemingsberg
Location
Gene (5108), Neo, Blickagången 16
Kollage av en siluett av Chairman och en kvinna med en spindel
Lead

Titel: ”Itsy bitsy spider – silk biomimicry and unexpected discoveries”


Content

Kontakt

Publicerad: 2019-09-25 06:00 | Uppdaterad: 2019-09-25 10:34

Svenskarnas gener bättre kartlagda

Chimpanzee
Schimpans. Foto: iStock

Människor – eller mer specifikt just svenskar – är mer lika schimpanser än vad som tidigare varit känt. Det framgår av en genetisk kartläggning av tusen svenska individer, där nya DNA-sekvenser som bör ingå i referensgenomet har identifierats. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Molecular Biology and Evolution.

Vid så kallade helgenomsekvenseringar görs kartläggningar av den totala arvsmassan hos en individ. Det är fortfarande relativt ovanligt inom sjukvården i dag, men det sker allt oftare, till exempel för att ställa en korrekt diagnos vid en sällsynt sjukdom. En genetisk kartläggning av en individ jämförs rutinmässigt med ett så kallat referensgenom, en beskrivning av den mänskliga arvsmassa som anses vara ”standard”. Vid en sådan jämförelse brukar ungefär 5 miljoner avvikelser hittas. De flesta är utan större betydelse, men en del av dem kan orsaka sjukdomar eller funktionsnedsättningar.

Hittade 61 000 nya sekvenser

Nu har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med Uppsala universitet samlat in analyser av hela arvsmassan för tusen svenska individer och för var och en ringat in de avsnitt som inte matchar med referensgenomet. I nästa led har forskarna analyserat just denna icke matchande arvsmassa. I det arbetet identifierades 61 000 DNA-sekvenser, vilket är en volym som motsvarar ungefär en hel kromosom. Dessa nya sekvenser, som alltså inte ingår i dagens referensgenom, påverkade drygt 80 gener, av vilka ett tiotal är kopplade till olika sjukdomar.

Forskarna gick sedan vidare med ytterligare analyser av dessa nya sekvenser. De jämfördes med arvsmassebibliotek som finns för schimpanser, för den afrikanska populationen samt för islänningar. Och det arbetet gav napp – det visade sig att dessa nya sekvenser, identifierade i tusen svenska individer, till stor del återfinns i samtliga dessa populationer. Det betyder dels att de är mycket gamla, dels att de är välspridda i den mänskliga populationen.

Jesper Eisfeldt
Jesper Eisfeldt. Foto: Rick Guidotti

Mer lika schimpansen

– Den icke identifierade arvsmassa som vi tidigare inte har kunnat matcha mot referensbiblioteket vid helgenomsekvenseringar, visade sig alltså vara normala varianter av vår arvsmassa, i många fall uråldrig. Det här visar att det mänskliga genomet är mer heterogent än vad vi tidigare känt till och som en följd behöver vi uppdatera vårt referensgenom. Men det visar också att vi är mer lika schimpansen än vad vi tidigare trott och att djupare studier av schimpansens arvsmassa är nödvändigt för att förstå människans genetiska mångfald, säger Jesper Eisfeldt, civilingenjör med inriktning mot bioteknik samt doktorand vid enheten för sällsynta diagnoser vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet.

Studien är publicerad med finansiering från Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och Region Stockholm.

Publikation

“Discovery of novel sequences in 1000 Swedish genomes”. Jesper Eisfeldt, Gustaf Mårtensson, Adam Ameur, Daniel Nilsson och Anna Lindstrand. Molecular Biology and Evolution, online 24 september 2019, doi: 10.1093/molbev/msz176.

Event type
Föreläsningar och seminarier
Externt MBB seminarium: Ario de Marco "Nanobodies as a platform of flexible tools suitable for diversified biotechnological needs"

2019-09-05 14:30 Add to iCal
Campus Solna
Location
Rum D1012, plan 10, Biomedicum, Solnavägen 9
Lead

Seminarium med Ario de Marco, University of Nova Gorica om "Nanobodies as a platform of flexible tools suitable for diversified biotechnological needs".

Content

Vetenskaplig ramberättelse

Antibodies possess unmet capacity to bind selectively and at high affinity their cognates. For this reason they have been largely used in applications which rely on specific molecular recognition. Biosensors, nanoparticles, and even cells can be functionalized with antibodies for improving sensitivity and target specificity. However, conventional antibodies (IgGs) are large molecules (150 kDa) that are difficult to engineer. In the last years, antibody fragments have become more and more popular as an effective alternative and specifically nanobodies raised enthusiasm because of their minimal mass (14 kDa), high stability and relative similarity to human sequences. The seminar will describe the general features of nanobodies, the suitable selection, production, and engineering methodologies and will illustrate some specific examples of biotechnological applications.

Värdar

Ana Teixeira

Elena Ambrosetti

Kontakt

Publicerad: 2018-06-11 17:01 | Uppdaterad: 2018-06-12 09:46

Genterapi med CRISPR-teknik kan öka risken för cancer

CRISPR-Cas9-baserade genterapier kan oavsiktligt leda till ökad risk för cancer. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet och Helsingfors universitet som publiceras i Nature Medicine. Forskarna menar att det krävs fler studier för att kunna garantera att ”gensaxen” är säker för patienter.

CRISPR-Cas9 är ett molekylärt maskineri som först upptäcktes i bakterier och som kan programmeras att på en exakt plats i genomet klippa av DNA. Gensaxen kan användas för att korrigera felaktiga delar i DNA:t och utvärderas för närvarande i kliniska prövningar i USA och Kina i syfte att behandla cancer. Inom kort startar även försök att behandla ärftliga blodsjukdomar och sicklecellanemi.

Aktiverar p53-proteinet

Två oberoende studier publicerade i tidskriften Nature Medicine, varav en från Karolinska Institutet i samarbete med Helsingfors universitet, visar nu att terapeutisk tillämpning av genredigeringsverktyget kan öka risken för cancer. I laboratorieförsök med mänskliga celler visar forskarna att CRISPR-Cas9 aktiverar ett protein kallat p53, som fungerar som cellens “första hjälpen” vid skador på DNA. När p53-proteinet är aktivt blir CRISPR-Cas9-genredigeringen mindre effektiv. Celler som saknar p53 eller inte kan aktivera proteinet får därför bättre resultat av genredigeringen. Tyvärr är brist på p53 också känt för att bidra till att celler börjar växa okontrollerbart och omvandlas till cancerceller.

– Genom att plocka ut celler som med hjälp av CRISPR-Cas9-tekniken lyckats reparera den skadade gen som vi tänkt reparera, kan vi också oavsiktligt komma att välja celler utan funktionellt p53. Om cellerna sedan transplanteras in i en patient kan de ge upphov till cancer, vilket skapar oro kring säkerheten med CRISPR-baserade genterapier, säger Emma Haapaniemi, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet och delad försteförfattare till studien.

Ett kraftfullt verktyg

Forskarna framhåller samtidigt att CRISPR-Cas9 är ett kraftfullt verktyg med fantastisk terapeutisk potential.

– Liksom alla medicinska behandlingar kan CRISPR-Cas9-baserade terapier ha biverkningar som patienter och vårdgivare bör vara medvetna om. Vår studie tyder på att det framtida arbetet avseende mekanismer som utlöser p53 som svar på CRISPR-Cas9 kommer att vara avgörande för att förbättra behandlingens säkerhet, säger Bernhard Schmierer, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, chef för avdelningen High Throughput Genome Engineering Facility (HTGE) vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) och en av studiens huvudförfattare.

Delar av studien genomfördes vid det SciLifeLab-finansierade centret National Genomics Infrastructure. Forskningen har även fått stöd av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Cancerfonden, Barncancerfonden och Finlands Akademi.

Forskare från Novartis Institut för biomedicinsk forskning i Boston står bakom den andra studien som publicerades samtidigt i Nature Medicine och som visar liknande resultat.

Publikation

“CRISPR/Cas9-genome editing induces a p53-mediated DNA damage response”
Emma Haapaniemi, Sandeep Botla, Jenna Persson, Bernhard Schmierer och Jussi Taipale
Nature Medicine, online 11 juni 2018, doi: 10.1038/s41591-018-0049-z

Publicerad: 2016-05-26 10:12 | Uppdaterad: 2016-05-26 11:30

KI tecknar avtal med biotechorganisation i Indien

Karolinska Institutet har tecknat ett samarbetsavtal med det indiska Regional Centre for Biotechnology (RCB) kring disputerade forskare. Avsikten är att stödja samarbete inom flera projekt vid Centrum för molekylär medicin (CMM) vid Karolinska Institutet.

Postdoktorsprogrammet löper i ett år med möjlighet till ett års förlängning efter en utvärderingsprocess.

Sanjeevi Carani- Det här initiativet kommer att öka samarbetet mellan CMM och forskargrupper i Indien och fungera som en plattform för nya vägar att ta fram och kommersialisera upptäckter, säger Sanjeevi Carani, forskare vid CMM, Karolinska Institutet.

Programmet planeras påbörjas hösten 2016 och de första forskarna från Indien beräknas vara på plats på CMM innan årets slut.

Mer information om Karolinska Institutets samarbeten med Indien.

Tags

Samverkan Internationellt Innovation Bioteknik
Webb Admin 2016-05-26
Publicerad: 2015-06-24 08:00 | Uppdaterad: 2015-09-07 15:13

Konstgjord nervcell kommunicerar precis som riktig

Foto och redigering: Erik Cronberg

Forskare vid Karolinska Institutet har lyckats bygga en fullt fungerande nervcell med hjälp av organisk bioelektronik. Denna konstgjorda nervcell innehåller inga ”levande” delar, men har förmågan att härma och kommunicera med mänskliga nervceller på samma sätt som dessa kommunicerar med varandra.

Nervceller är isolerade från varandra och kommunicerar med hjälp av kemiska signaler, så kallade signalsubstanser eller neurotransmittorer. I nervcellen omvandlas signalsubstanserna till elektriska impulser som färdas längs med cellens membran tills de når andra änden av cellen. Där omvandlas den elektriska signalen till kemiska signaler, som förs vidare till nästa cell.

För att påverka kommunikationen mellan nervceller hos människa använder man idag elektrisk stimulering. Men nu har forskare vid Swedish Medical Nanoscience Center vid Karolinska Institutets institution för neurovetenskap, i samarbete med kollegor vid Linköpings universitet, byggt en liten organisk bioelektronisk komponent, som kan känna av kemiska signaler och sedan skicka dessa vidare till mänskliga celler.

– Vår konstgjorda nervcell är gjord av konduktiva polymerer, alltså en form av plast som leder ström. På samma sätt som mänskliga nervceller känner den konstgjorda cellen av förändringar i en kemisk signal, som sedan omvandlas till en elektrisk signal. Via elektronisk mjukvara och hårdvara kan signalen skickas vidare till önskad plats, där en omvandling sker till en kemisk signal som nu kan verka på nästa cell. Vi illustrerar detta med frisättning av neruotransmittorn acetylkolin, vars effekt på mänskliga celler kan följas i ett mikroskop, säger Agneta Richter-Dahlfors, forskningsledare och professor i cellulär mikrobiologi.

Neurologiska sjukdomar

Forskarna hoppas att deras innovation, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Biosensors & Bioelectronics, ska kunna förbättra behandlingar av neurologiska sjukdomar som idag är beroende av det traditionella sättet att elektriskt stimulera nervceller. Den nya tekniken gör det möjligt att stimulera nervceller mer specifikt med hjälp av signalsubstanser av betydelse för olika funktioner i kroppen. I framtiden skulle detta till exempel kunna hjälpa läkare att kringgå skadade nervceller och återskapa normal funktion.

– Än så länge är vår konstgjorda nervcell förhållandevis stor, men med hjälp av modern nanoteknik man vi minska storleken och så småningom kan det bli ett implantat som man kan operera in i patienten. Vi tror att man i framtiden ska kunna placera delen som känner av de kemiska signalerna i en del av kroppen och koppla den trådlöst så att signalsubstanser levereras i en annan del av kroppen. Denna typ av autoreglering eller fjärkontroll öppnar nya och spännande möjligheter för forskning och utveckling av behandlingar av neurologiska sjukdomar, säger Agneta Richter-Dahlfors.

Forskningen har finansierats med stöd av Carl Bennet AB, VINNOVA, Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, Swedish Brain Power, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Kungliga vetenskapsakademien samt Önnesjöstiftelsen.

Publikation

An organic electronic biomimetic neuron enables auto-regulated neuromodulation
Daniel T. Simon, Karin C. Larsson, David Nilsson, Gustav Burström, Dagmar Galter, Magnus Berggren, Agneta Richter-Dahlfors
Biosensors & Bioelectronics, first online 22 April 2015, Volume 71, 15 September 2015, Pages 359–364

Subscribe to Bioteknik