Publicerad: 2021-12-02 15:06 | Uppdaterad: 2021-12-02 16:29

Ny studie visar hur digitala och molekylära data kan integreras för att förebygga ohälsa

Foto: Getty Images
Foto: Getty Images

En kombination av digitala verktyg, klassiska laboratorietester och nya biomolekylära mätningar kan användas för att analysera hur livsstilsförändringar påverkar den enskilda individens hälsa med målet att kunna förebygga ohälsa. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet och Helsingfors universitet som publicerats i tidskriften Cell Systems. Forskarna demonstrerar hur en sådan proaktiv vårdmodell skulle kunna se ut och hur den kan tillämpas för att vi ska hålla oss friska.

Francesco Marabita.
Francesco Marabita. Foto: Stefan Zimmerman

Med utvecklingen av sensorer, appar och andra digitala alternativ för hälsoövervakning ökar individens möjligheter att själv arbeta proaktivt för bättre hälsa och välbefinnande. Samtidigt möjliggör mätning av många olika biomolekylära variabler (så kallad multiomik) en djup och omfattande profilering av människans biologi.

– I stället för att fokusera på behandling av de senare sjukdomsstadierna, skulle framtidens hälso- och sjukvård kunna fokusera på mer proaktiva och individanpassade ingripanden samt på tidig upptäckt av sjukdomar. Det kan låta lite futuristiskt, men de tekniska förutsättningarna finns redan på plats, säger studiens försteförfattare Francesco Marabita, forskare vid SciLifeLab och institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet.

Utforskar framtida angreppssätt

Projektet Digital Health Revolution (DHR) är en multicenterstudie som initierades för några år sedan av forskare vid bland annat Institute for Molecular Medicine Finland (FIMM) på Helsingfors universitet med målet att utforska och utvärdera framtida angreppssätt inom hälso- och sjukvården.

Studien sträckte sig över 16 månader och omfattade 96 personer mellan 25–59 år som var inskrivna vid en företagshälsovårdscentral i Helsingfors, Finland. Ingen hade några kända, allvarliga sjukdomar, men några av deltagarna hade riskfaktorer som högt blodtryck, förhöjda blodsockervärden eller fetma.

Den molekylära profileringen gjordes i samarbete med forskare från Karolinska Institutet och SciLifeLab. Förutom omfattande multiomik-analyser inkluderade den upprepade datainsamlingen webbaserade frågeformulär, kliniska laboratoriemätningar i blodprover, analys av tarmflorans mikrobiom samt aktivitets- och sömndata med hjälp av en smartklocka.

Motivera livsstilsförändringar

Forskarna samlade in över 20 000 biologiska prover och drygt 53 miljoner primära datapunkter för 558 032 distinkta egenskaper. Förutom hälsoundersökningar och digitala hälsomätningar fick alla deltagare regelbunden handledning, för att stödja och motivera livsstilsförändringar inom kost, motion, stress och psykiskt välbefinnande.

Ett webbaserat användargränssnitt och en smartklocka gav deltagarna den typ av hälsodata de behövde för att påverka sin egen hälsa, till exempel genetiska riskpoäng, blodfetter, BMI och fysisk aktivitetsnivå. Tolkningen av hälsodata underlättades av en läkare knuten till studien, och personliga coacher gav kontinuerlig vägledning både digitalt och via personlig kontakt. I slutet av studien rapporterade 86 procent positiva livsstilsförändringar i form av kost, motion, sömn och dryckes- och rökvanor. Deltagarnas uppfattning om förbättrad hälsa bekräftades av de bioinformatiska analyserna av molekylära variabler.

Resultaten visade nya och tidigare okända samband mellan hälsomässiga risker och molekylära faktorer kopplade till fetma, diabetes, leverfunktion, immunitet, och hormoner. Forskarna fann till exempel att syntetiskt östrogen (etinylestradiol) har en bred och unik effekt på metaboliter, proteiner och fysiologi.

– Vår studie ger en ökad förståelse för mänsklig biologi och hälsa över tid och verkar bekräfta möjligheterna med ett datadrivet, individualiserat tillvägagångssätt för att motivera och övervaka effekterna av livsstilsförändringar och proaktivt hälsoarbete, säger Francesco Marabita.

Övergång från hälsa till sjukdom

Metoden är generellt applicerbar för att förstå övergångar från hälsa till sjukdom. Studien fokuserade inte på någon särskild sjukdom, riskgrupp, interventionstyp eller biomarkör.

– Ur ett vårdperspektiv skulle man i framtiden kunna fokusera på till exempel personer med hög risk för diabetes eller hjärt-kärlsjukdom. Kostnaden för den molekylära profileringen är nu den största kliniska utmaningen för storskalig implementering. Precis som för sekvensering av människans arvsmassa kan kostnaderna för avancerad laboratorieteknik kraftigt minska över tid. Denna studie visar att konceptet fungerar och kan ses som en förberedelse inför framtida implementering av datadrivna metoder inom hälso- och sjukvården, säger Francesco Marabita.

Studien finansierades av Academy of Finland, Tekes/Business Finland, Sigrid Jusélius Stiftelse, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

Publikation

”Multiomics and digital monitoring during lifestyle changes reveal independent dimensions of human biology and health”, Francesco Marabita, Tojo James, Anu Karhu, Heidi Virtanen, Kaisa Kettunen, Hans Stenlund, Fredrik Boulund, Cecilia Hellström, Maja Neiman, Robert Mills, Teemu Perheentupa, Hannele Laivuori, Pyry Helkkula, Myles Byrne, Ilkka Jokinen, Harri Honko, Antti Kallonen, Miikka Ermes, Heidi Similä, Mikko Lindholm, Elisabeth Widen, Samuli Ripatti, Maritta Perälä-Heape, Lars Engstrand, Peter Nilsson, Thomas Moritz, Timo Miettinen, Riitta Sallinen, Olli Kallioniemi. Cell Systems, 1 december 2021, doi: 10.1016/j.cels.2021.11.001.

Publicerad: 2021-11-30 16:04 | Uppdaterad: 2021-11-30 16:04

Mer än 13 miljoner SEK från Cancerfonden till forskare på BioNut

Idea money finance
Foto: Kseniya Hartvigsson

Stort grattis till alla forskare vid Institutionen för biovetenskaper och näringslära (BioNut) som fått medel från Cancerfonden 2022-2024. Vi vill däribland lyfta deras särskilda satsning: Fellowship i cancerforskning inom primärprevention, som tilldelats en av våra forskare.

närbild på kvinna
Christine Delisle Nyström. Foto: Privat

Fellowship prevention

Christine Delisle Nyström, Postdoktor vid Institutionen för biovetenskaper och näringslära, har fått Cancerfondens "Fellowship Prevention"-anslag för 2022-2024 (70%), för ett projekt med den engelska titeln "Large-scale implementation of a mHealth obesity prevention program within Swedish primary child healthcare: MINISTOP 3.0".

Fetma har blivit en av de viktigaste förebyggbara riskfaktorerna för cancer. Förebyggande av fetma måste börja tidigt i livet, eftersom livsstilsbeteenden etableras i tidig barndom och när fetma väl etablerats är det svårt att behandla. Därför är det övergripande syftet med detta projekt att utvärdera den storskaliga implementeringen såväl som verklig effektivitet och kostnadseffektivitet av en mHealth-intervention (MINISTOP 3.0) för att främja hälsosam kost och fysisk aktivitet hos barn i förskoleåldern inom svensk primär barnhälsovård.

Beviljade forskarprojekt

Karl Ekwall, Professor
Engelsk titel: "Epigenetics, chromatin remodeling in cellular quiescence and cancer"
Beviljat anslag: 4 500 000 sek

Marianne Farnebo, Forskare
Engelsk titel: "Targeting non-coding RNAs as a novel method to control DNA repair and treatment response"
Beviljat anslag: 3 000 000 sek

Federico Pietrocola, Forskarassistent
Engelsk titel: "Targeting the senescent stromal barrier to limit lung cancer progression"
Beviljat anslag: 2 400 000 sek

Eckardt Treuter, Professor
Engelsk titel: "Identification of corepressor-dependent epigenetic mechanisms and alterations underlying hepatocellular carcinoma in the context of immuno-metabolic diseases" 
Beviljat anslag: 3 750 000 sek

Publicerad: 2021-05-04 11:30 | Uppdaterad: 2021-05-04 12:07

Tarmpolyper hos nära släktingar kan öka risken för tjock- och ändtarmscancer

Illustration av tarmpolyper som kan orsaka tjock- och ändtarmscancer.
Illustration av tarmpolyper som kan orsaka tjock- och ändtarmscancer. Illustration: Getty Images.

Tjock- och ändtarmscancer är en av de dödligaste formerna av cancer, och under senare år har allt fler yngre drabbats. I den hittills största registerstudien visar forskare vid Karolinska Institutet och Harvard University i USA på ett möjligt samband mellan tarmpolyper hos nära släktingar och risken att drabbas av tjock- och ändtarmscancer. Studien som publicerats i British Medical Journal skulle kunna få betydelse för screeningrutinerna i flera länder.

Tjock- och ändtarmscancer är den cancerform som orsakar näst flest cancerrelaterade dödsfall i världen enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Det finns flera livsstilsfaktorer, bland dem övervikt och stillasittande, som ökar risken för sjukdomen.

Det är också känt sedan tidigare att det finns en ärftligt förhöjd risk att drabbas. De flesta som får diagnosen är över 65 år, men i allt fler länder ökar andelen yngre som drabbas.

Lokal tjock- och ändtarmscancer går att behandla med god prognos men för patienter med metastaser är prognosen betydligt sämre. I Sverige erbjuds personer över 65 år screening, koloskopi, men det behövs mer kunskap om vilka individer som bör erbjudas den här förebyggande undersökningen.  

Patientdata från ESPRESSO

Sjukdomen föregås av polyper i tjocktarmens slemhinna. Nu har forskare vid Karolinska Institutet och Harvard University genomfört den hittills största registerstudien om sambandet mellan sådana tarmpolyper hos en individ och förekomsten av tjock- och ändtarmscancer hos förstagradssläktingar, det vill säga föräldrar och syskon.  

Studien omfattar 68 060 patienter med tjock- och ändtarmscancer, och 333 753 friska kontroller som matchades för bland annat ålder och kön. Data på tjock- och ändtarmscancer och polyper hämtades från den så kallade ESPRESSO-kohorten (Epidemiology Strengthened by Histopathology Reports in Sweden).

Övriga patientdata hämtades från svenska hälso- och sjukvårdsregister. I studien tog forskarna hänsyn till ärftlighet för tjock- och ändtarmscancer. Cirka 8,4 procent av deltagarna med tjock- och ändtarmscancer hade ett syskon eller en förälder med polyp i tjock- eller ändtarmen. Detta jämfört med 5,7 procent av kontrollgruppen.

Flera ärftliga risksamband

Portätt av forskaren Mingyang Song.
Mingyang Song. Foto: Harvard University.

Resultaten visar att ärftlighet för tarmpolyper var kopplat till en 40 procent ökad risk för tjock- och ändtarmscancer. Forskarna fann vad som verkar vara fler ärftliga risksamband.

– Risken fördubblades hos personer med minst två nära släktingar med polyper, eller en nära släkting som haft en tidig tjocktarmspolyp, alltså före 60 års ålder, säger studiens försteförfattare Mingyang Song, forskare vid Harvard University.

En svaghet i registermaterialet är att det saknas information om andra riskfaktorer för tjock- och ändtarmscancer. Till exempel om polypernas storlek och omfattning samt olika livsstilsfaktorer. Nu behövs mer forskning för att bekräfta resultaten.

Jonas F. Ludvigsson. Foto: Ulf Sirborn.

– Om ytterligare studier visar på en koppling mellan ärftlighet för polyper och risk för tjock- och ändtarmscancer är det något att ta hänsyn till i rekommendationerna kring screening, inte minst när det gäller yngre vuxna. Självklart hoppas jag att den här studien kan hjälpa läkare i Sverige och andra länder att identifiera patienter med en ökad risk för tjock- och ändtarmscancer, säger Jonas F. Ludvigsson, barnläkare vid Örebro universitetssjukhus och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.

Studien finansierades av National Institutes of Health och American Cancer Society. Helt oberoende av detta arbete leder Jonas F. Ludvigsson en studie på uppdrag av det svenska IBD-kvalitetsregistret (SWIBREG). Det arbetet har fått finansiering från Janssen. Det finns inga andra rapporterade intressekonflikter.

Publikation

“Risk of colorectal cancer in first degree relatives of patients with colorectal polyps: nationwide case-control study in Sweden”. Mingyang Song, Louise Emilsson, Bjorn Roelstraete, Jonas F. Ludvigsson, British Medical Journal, 4 maj 2021, doi: 10.1136/bmj.n877.

Publicerad: 2021-04-28 07:49 | Uppdaterad: 2021-06-28 14:46

Karolinska Institutet vill inrätta professur i anti-doping

Arne Ljungqvist framför OS-symbol.
Arne Ljungqvist är tidigare professor vid KI och en förgrundsgestalt i kampen mot doping inom idrott. Foto: Björn Bergtoft/Arne Ljungqvist Foundation.

Karolinska Institutet vill inrätta en ny professur i anti-doping och folkhälsa uppkallad efter Arne Ljungqvist som i år fyller 90 år. Nu pågår arbetet med att hitta donatorer till professuren som kan bli viktig i kampen mot ett växande folkhälsoproblem.

– Det är naturligtvis mycket hedrande att få en professur uppkallad efter sig. Nu hoppas jag att det går att förverkliga eftersom doping har utvecklats till ett folkhälsoproblem med en stor spridning i samhället, säger Arne Ljungqvist, tidigare professor vid KI som under mer än 40 år har varit en förgrundsgestalt i kampen mot doping inom idrott.

Doping ökar bland yngre

I dag ökar missbruket av dopingmedel och uppskattningsvis använder cirka 50 000 till 100 000 svenskar dopingpreparat eller prestationshöjande medel. De flesta som dopar sig är mellan 16 och 35 år gamla och studier visar på samband mellan dopingmissbruk och ökad våldsanvändning och kriminalitet.

Hittills har forskningen om doping fokuserat på de biokemiska och analytiska delarna av området, ofta med målet att utveckla nya analysmetoder. Men det saknas kunskap kring folkhälsoaspekterna. 

– Vi behöver en bättre förståelse av den underliggande motivationen till doping och bättre metoder för att förebygga användning och spridning, säger Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi med ett långt engagemang mot doping.

Dessutom finns ett behov av ökad informationsspridning till ungdomar, föräldrar och skolor men även inom sjukvården.

Sociala orsaker ska paras med medicinska frågeställningar

Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid KI med ett långt engagemang mot doping. Foto: Martin Stenmark

Målet med den nya professuren är därför att inrätta världens första multidisciplinära kompetenscentrum som kan förena medicinsk, biokemisk och analytisk forskning med folkhälsovetenskap. Här kan såväl sociala orsaker som konsekvenser av doping samsas med medicinska frågeställningar.

– Det finns ingen liknande professur i dag och Sverige har en lång tradition av arbete mot doping som blir tydlig i Arne Ljungqvists livslånga gärning, säger Carl Johan Sundberg. 

Tanken är att kombinera KI:s långa forskning inom folkhälsa med infrastrukturen vid institutionen för laboratoriemedicin. Här finns dessutom ett nära samarbete med både Karolinska Universitetssjukhuset och WADA:s anti-dopinglaboratorium i Flemingsberg.

Professuren planeras kräva en finansiering av totalt cirka 35 miljoner kronor för de kommande tio åren. Institutionen för laboratoriemedicin (Labmed) kommer att bidra med en finansiering av fem miljoner kronor. 

Arbetet med att locka donatorer till den nya professuren har inletts och den 31 maj hålls ett första webbinarium för särskilt inbjudna. 

– Förhoppningsvis kan vi ta beslutet om att inrätta professuren inom ett år. Och jag har gott hopp eftersom jag uppfattar att många anser behovet av mer forskning som ytterst angeläget, säger Carl Johan Sundberg. 

Webinarium för att uppmärksamma den nya professuren

Den 31 maj anordnade KI ett välbesökt webinarium för att uppmärksamma arbetet med att instifta en professur i anti-doping och folkhälsa. Arne Ljungqvist deltog själv med en tillbakablick på hans liv och engagemang för dopingfrågan samt hur han ser att en professur kan bidra till bättre underlag för fortsatt arbete inom antidoping och folkhälsa.  

Övriga programpunkter var till exempel Thomas Eriksson, en före detta kroppsbyggare som berättade personligt om sin tidigare dopingvana och Ted Eriksson från polisen som talade om ”Operation mjölksyra” och hur det ser ut i samhället idag och polisens syn på problematiken. Professor Matti Sällberg och professor Angelica Lindén Hirschberg deltog i en paneldebatt tillsammans med moderator professor Carl Johan Sundberg. Deltog gjorde även representanter från Antidoping Sverige, Dopinglaboratoriet och Sveriges riksdag. H.M Drottningen höll inledningsanförandet.

Inledning och H.M Drottningens anförande hölls på engelska, övriga delar på svenska.

Webinarium för professur i anti-doping och folkhälsa

Ett tvärvetenskapligt anti-dopingcentrum

Arne Ljungqvists professur ska ligga till grund för ett multidisciplinärt och tvärvetenskapligt forskningsarbete. Här kan den medicinska forskningen fokusera på de kroppsliga och mentala effekter av dopingmedel, dopinganalytiska metoder samt nedbrytning och effekter av olika preparat. Medan den psykosociala forskningen ska kartlägga beteendefaktorer som leder till ett dopingmissbruk, med fokus på sociala mekanismer och samhällets påverkan på individen.

 

Publicerad: 2021-03-31 00:30 | Uppdaterad: 2021-04-06 14:54

Ny forskning om D-vitamin och luftvägsinfektioner viktig för riskgrupper

Symbolbild för D-vitamin med vitaminkapslar utlagda som solens strålar mot gul bakgrund.
Foto: Getty Images.

Tidigare studier har visat att D-vitamintillskott verkar kunna ge ett visst skydd mot luftvägsinfektioner. Nu har forskare vid bland annat Karolinska Institutet gjort den hittills mest omfattande sammanställningen av det här sambandet. Studien som publicerats i tidskriften Lancet Diabetes & Endocrinology bekräftar att D-vitamin skyddar mot luftvägsinfektioner. Resultatet kan bland annat få betydelse för hur sjukvården uppmärksammar brist på D-vitamin hos utsatta riskgrupper.

Porträtt av forskaren Peter Bergman.
Peter Bergman. Foto: Ulf Sirborn.

Frågan om D-vitamin kan minska risken för infektioner är omdiskuterad. För fyra år sedan publicerades en sammanställning av aktuell forskning som visade att tillskott av D-vitamin kan ge visst skydd mot luftvägsinfektioner.

Nu har samma forskargrupp från bland annat Karolinska Institutet, Harvard Medical School och Queen Mary University of London kompletterat det tidigare materialet med ytterligare 18 studier och gjort nya analyser.

Resultaten bygger på 43 randomiserade och placebo-kontrollerade studier med nästan 49 000 deltagare om det eventuella sambandet mellan D-vitamin och luftvägsinfektioner.

Kunskapsunderlaget omfattar såväl publicerade som registrerade men ännu inte publicerade studier, och är den hittills mest omfattande sammanställning som gjorts.

Daglig dos mest effektiv

Den nya studien tillför ytterligare information om D-vitamin som skydd mot luftvägsinfektioner, men omfattar inte frågeställningen om D-vitamin kan skydda mot covid-19.

Den totala skyddseffekten mot luftvägsinfektioner var 8 procent, men forskarna ser till exempel att en daglig dos av D-vitamin har en mycket bättre effekt än en dos som ges varje vecka eller månad. Det finns heller ingen anledning att överskrida den rekommenderade dosen.

– Det verkar inte behövas en särskilt hög dos, utan de som fick 400-1000 IU/dag hade bäst effekt mot luftvägsinfektioner. Gruppen som fick en sådan dos uppvisade en skyddseffekt på cirka 40 procent mot luftvägsinfektioner. Jag vill understryka att det inte fanns några signaler i studien om att normala doser av D-vitamin skulle vara farligt eller ge upphov till biverkningar, säger Peter Bergman, docent vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och en av forskarna bakom studien.

Mindre risk i utsatta grupper

Enligt Peter Bergman är en slutsats man kan dra från studien att sjukvården bör vara uppmärksam på grupper med en känd risk för D-vitaminbrist, som personer med mörk hud, övervikt och hög ålder.

– En daglig dos D-vitamin kan skydda skelettet och kanske också minska risken för luftvägsinfektioner hos utsatta grupper i samhället. Den breda allmänheten kommer sannolikt inte ha lika stor nytta av tillskott. Friska personer blir inte ännu friskare av D-vitamin, säger Peter Bergman.

Nu vill forskarna förstå mekanismerna bakom den skyddande effekten av D-vitamin mot luftvägsinfektioner. Till exempel vilka genetiska faktorer som avgör varför olika individer svarar olika på tillskott av D-vitamin.

En svaghet med sammanställningen är att den kan ha påverkats av så kallad publikationsbias, det vill säga att studier som inte påvisar en effekt aldrig publiceras, vilket kan skapa en falsk bild av att effekten är större än vad den egentligen är. För att kompensera för detta inkluderades även data från registrerade men ännu inte publicerade studier.

Forskningen har inte haft extern finansiering. Några av medförfattarna uppger att de har mottagit anslag från läkemedelsbolag och/eller tillverkare av kosttillskott, dock utanför den aktuella studien. Se den vetenskapliga artikeln för en fullständig förteckning över potentiella intressekonflikter.

Publikation

“Vitamin D supplementation to prevent acute respiratory infections: systematic review and meta-analysis of aggregate data from randomised controlled trials”, David A Jolliffe, Carlos A Camargo Jr, John D Sluyter, Mary Aglipay, John F Aloia, Davaasambuu Ganmaa, Peter Bergman, Heike A. Bischoff-Ferrari, Arturo Borzutzky, Camilla T Damsgaard, Gal Dubnov-Raz, Susanna Esposito, Clare Gilham, Adit A Ginde, Inbal Golan-Tripto, Emma C Goodall, Cameron C Grant, Christopher J Griffiths, Anna Maria Hibbs, Wim Janssens, Anuradha Vaman Khadilkar, Ilkka Laaksi, Margaret T Lee, Mark Loeb, Jonathon L Maguire, Paweł Majak, David T Mauger, Semira Manaseki-Holland, David R Murdoch, Akio Nakashima, Rachel E Neale, Hai Pham, Christine Rake, Judy R Rees, Jenni Rosendahl, Robert Scragg, Dheeraj Shah, Yoshiki Shimizu, Steve Simpson-Yap, Geeta Trilok Kumar, Mitsuyoshi Urashima. Adrian R Martineau. Lancet Diabetes & Endocrinology, online 30 mars 2021, doi: 10.1016/S2213-8587(21)00051-6.

Publicerad: 2021-03-18 21:00 | Uppdaterad: 2021-03-18 21:28

Lägre dos östrogenhämmare verkar minska risken för bröstcancer

Glad kvinna med simglasögon och badlakan över axlarna har just kommit upp ur havet.
Foto: Getty Images.

Läkemedlet tamoxifen minskar risken att insjukna i bröstcancer och förebygger återfall, men biverkningarna gör att många kvinnor avbryter behandlingen. Nu har forskare vid bland annat Karolinska Institutet funnit att en betydligt lägre dos än den vedertagna verkar ha god effekt med mindre biverkningar hos kvinnor som ännu inte genomgått klimakteriet. Studien som publicerats i Journal of Clinical Oncology kan få stor betydelse för behandlingen av bröstcancer.

Anti-hormon-preparatet tamoxifen har använts i 40 år för att minska risken för återfall hos kvinnor som behandlats för hormonrelaterad bröstcancer. Det är också godkänt för förebyggande insatser vid ärftligt förhöjd risk för bröstcancer.

Kvinnor med det som kallas täta bröst, alltså bröst med mycket körtelvävnad och lite fett, löper fyra till sex gånger högre risk att drabbas av bröstcancer. Risken för återfall är också högre hos de som en gång drabbats.

Täta bröst framstår som vita på mammografibilden, precis som tumörer som därför blir svåra att upptäcka. Tamoxifen minskar den så kallade mammografiska tätheten i bröstet.

Problem med biverkningar

Trots att läkemedlet minskar risken att insjukna i bröstcancer med upp till 40 procent används det i relativt liten omfattning som förebyggande behandling av friska kvinnor med förhöjd risk.

Nästan hälften av kvinnorna som tar tamoxifen för att förebygga återfall efter en bröstcanceroperation avbryter behandlingen i förtid. Anledningen är flera kända biverkningar, bland dem klimakterieliknande besvär som vallningar, svettningar, sömnbesvär och olika gynekologiska problem.

Nu har radiologer, onkologer och forskare på Södersjukhusets Bröstcentrum, Lunds universitet och Karolinska Institutet undersökt effekten av tamoxifen på brösttätheten
vid en lägre dos än den vedertagna 20 mg.

Lägre doser tamoxifen

Karismastudien startade 2016 och omfattade 1 440 kvinnor mellan 40-74 år under knappt tre år. Kvinnorna lottades i grupper om 240 deltagare till fem olika doser tamoxifen; 1, 2.5, 5, 10 och 20 mg samt en placebogrupp.

Behandlingen pågick i sex månader. Innan behandlingsstart och efter sex månader genomfördes mammografi och brösttätheten jämfördes. Kvinnorna kunde rapportera sina biverkningar via en speciell app.

Porträtt av Professor Per Hall i tweedkavaj.
Professor Per Hall. Foto: Ulf Sirborn.

– Tamoxifen har visat sig sänka den så kallade mammografiska tätheten för kvinnor som inte genomgått klimakteriet. Den etablerade tamoxifendosen är 20 mg men det visade sig att 2.5, 5 och 10 mg sänkte tätheten i samma utsträckning som 20 mg. Samtidigt var biverkningarna i gruppen 2.5 mg reducerade med 50 procent i jämförelse med kvinnorna som fick dosen 20 mg, säger Per Hall, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, och ansvarig för studien.

Nästa steg för forskarna är att studera om 2.5 mg tamoxifen också minskar risken att insjukna i bröstcancer och därmed kan användas för att förebygga både ett första insjuknande och återfall.

– En sådan dossänkning skulle potentiellt kunna öka andelen patienter som fullföljer behandlingen.

AI för analys av mammografibilder

I nuläget finns nästan inga förebyggande strategier för att minska risken att insjukna i bröstcancer, med undantag för en liten grupp kvinnor med en genetiskt förhöjd risk. Per Hall vill se mer arbete kring förebyggande behandlingar.

– Ett av problemen är att det inte finns en acceptabel medicinering. Ett annat problem är att det inte finns en bra metod att identifiera de kvinnor som har en hög risk för bröstcancer. För närvarande genomför vi ett projekt där vi med hjälp av artificiell intelligens undersöker mammografibilderna för att hitta förändringar som identifierar kvinnor som kommer att insjukna i bröstcancer.

Forskningen finansierades av Märit and Hans Rausing’s Initiative Against Breast Cancer, Vetenskapsrådet, Kampradstiftelsen, Cancerfonden och Regionalt Cancercentrum Stockholm – Gotland. Det finns inga rapporterade intressekonflikter.

Den vanligaste cancerformen bland kvinnor

  • I Sverige får var åttonde kvinna bröstcancer och varje minut får en kvinna i Europa diagnosen.
  • Vård och behandling har gjort stora framsteg och mer än 90 procent av kvinnorna som fått bröstcancer lever tio år efter insjuknandet, enligt Cancerfonden.

Publikation

“Low dose tamoxifen for mammographic density reduction – a randomized controlled trial”, Mikael Eriksson, Martin Eklund, Signe Borgquist, Roxanna Hellgren, Sara Margolin, Linda Thoren, Ann Rosendahl, Kristina Lång, José Tapia, Magnus Bäcklund, Andrea Discacciati, Alessio Crippa, Marike Gabrielson, Mattias Hammarström, Yvonne Wengström, Kamila Czene, Per Hall. Journal of Clinical Oncology, online 18 mars 2021, doi:10.1200/JCO.20.02598.

Publicerad: 2021-03-09 11:40 | Uppdaterad: 2021-03-11 16:48

Stör Döden lanserar utbildningsmaterial om psykisk ohälsa och självmord för lärare

Antalet självmord minskar bland vuxna, men ökar hos unga. Samtidigt så frågar skolor om hur de kan bli bättre på att samtala om självmord och psykisk ohälsa med sina elever. Därför har Suicide Zero, Mind, SPES och NASP, som tillsammans står bakom projektet Stör Döden, tagit fram ett utbildningsmaterial som riktar sig till lärare på högstadiet och gymnasiet.

En illustration av en elev med keps.

Utbildningsmaterialet är framtaget i samarbete med skolpersonal och med finansiellt stöd från Region Stockholm, som en del av en större insats för prevention av psykisk ohälsa och självmord i Region Stockholm.

Syftet med det nya utbildningsmaterialet är att det ska stötta lärare i arbetet med elevernas psykiska hälsa. Fokus ligger på att skapa trygghet i de samtal som lärare ofta har med sina elever, samt ge större kunskap kring psykisk ohälsa och självmord. 

Själva utbildningen tar cirka 60 minuter att genomföra, är helt digital samt självinstruerande. Den består av fem delar och utgår från intervjuer, interaktiv film samt tips- och checklistor.

Förhoppningen är att de lärare som genomför utbildningen ska få med sig nya tankar, kunskaper och strategier samt känna en större trygghet i mötet med elever som mår psykiskt dåligt. Materialet är även utformat för att diskutera med andra, som en del av det kollegiala arbetet, med tillfälle till gemensam reflektion. Beroende på kontext så ska materialet kunna användas på olika sätt för att fylla olika funktioner. Rekommendationen är att materialet ska användas som en del i ett strukturerat arbete, och att det ska kunna ske parallellt med befintligt lokalt/regionalt arbete med elevernas psykiska hälsa.

Om projektet Stör Döden

Bakgrunden till projektet Stör Döden är att Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) fick i uppdrag av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen att tillsammans med organisationerna Mind, Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd (SPES) och Suicide Zero utarbeta förslag till gemensamma självmordspreventiva insatser. Stör Döden har tidigare lanserat två informationskampanjer, som främst riktar sig mot män, och som belyser vikten av att våga prata om psykisk ohälsa. 

http://stordoden.se/

Publicerad: 2021-02-26 08:40 | Uppdaterad: 2021-02-26 08:40

Kunskapskanalen och UR Samtiden sänder Suicidpreventiva dagen 2020

Måndagen den 1 mars och lördagen den 6 mars kommer Kunskapskanalen att sända en inspelning från Suicidpreventiva dagen som gick av stapeln den 10 september förra året och som arrangerades av Nationellt Centrum för Suicidforskning och prevention (NASP) tillsammans med Folkhälsomyndigheten, Mind, SPES samt Suicide Zero.

År 2020 belyste Suicidpreventiva dagen det livsviktiga mötet med människor som drabbats av en kris, och vad olika aktörer såsom Socialtjänsten kan göra på egen hand och i samarbete med skola, hälso- och sjukvård, polis, räddningstjänst, andra myndigheter och ideella organisationer. 

Dagen, som modererades av Annika Dopping, kommer sändas på Kunskapskanalen den 1/3 och 6/3, samtidigt som det nu även går att ta del av samtliga föreläsningar via UR Samtiden.

Se tablåerna nedan för exakta tider av respektive föreläsare och sändning på Kunskapskanalen. 

    Tablå måndag 1 mars 

    • 14:00 Att möta skamkänslor hos människor med självmordstankar
      Det är livsviktigt att bryta den isolering som skam skapar. Skam innebär dessutom att man attackerar sig själv, berättar Jojo Tuulikki Oinonen, utbildare på Mind. Den yttersta attacken på sig själv är självmord. 
       
    • 14:20 Dödsorsaksregistret kopplat till socialtjänstregister
      Kan socialtjänstregister bidra till kunskapen om risker och skyddsfaktorer för självmord? Jeroen De Munter, statistiker på Socialstyrelsen, har undersökt hur vanligt det är att personer som tar sitt liv, eller dör av oklar orsak, också förekommer i ett eller flera socialtjänstregister. 
       
    • 14:30 Beroende och självmord
      Beroende är en viktig oberoende riskfaktor för självmord. Har man dessutom någon form av annan psykiatrisk diagnos är självmordsrisken väldigt hög. Lotfi Khemiri, ST-läkare och forskare, berättar om hur beroende samspelar med självmord och självmordsförsök, och om de patienter han möter en vanlig natt på akuten. 
       
    • 14:45 Självmordsrisk efter utsatthet i barndomen
      Barn och unga som växer upp i ogynnsamma miljöer löper en ökad risk för självmord i ung vuxen ålder. Ju fler indikatorer för utsatthet, desto större är risken. Hillevi Busch, utredare på Folkhälsomyndigheten, berättar. 
       
    • 14:55 Förändrad sysselsättning och risk för självmord
      Personer som går från förvärvsarbete till sjukskrivning eller förtidspension löper åtta gånger högre risk för självmord. Omvänt kan det leda till minskad risk att gå från arbetslöshet till förvärvsarbete. Det berättar Hillevi Busch, utredare på Folkhälsomyndigheten. 
       
    • 15:05 Skolan som skyddsfaktor
      Hur kan skolan motverka psykisk ohälsa hos barn och ungdomar? Hilda Johnsson, social koordinator, berättar om stöd och samverkan mellan myndigheter utifrån exemplet Skäggetorp i Linköping. 
       
    • 15:20 Rekommendationer för suicidpreventiva insatser
      Gergö Hadlaczky, enhetschef på Nationellt centrum för suicidforskning och prevention, presenterar en webbsida som samlar suicidpreventiva insatser som har utvärderats vetenskapligt. 

    Tablå lördag 6 mars (Repris)

    • 09:00 Att möta skamkänslor hos människor med självmordstankar
      Det är livsviktigt att bryta den isolering som skam skapar. Skam innebär dessutom att man attackerar sig själv, berättar Jojo Tuulikki Oinonen, utbildare på Mind. Den yttersta attacken på sig själv är självmord.
       
    • 09:20 Dödsorsaksregistret kopplat till socialtjänstregister
      Kan socialtjänstregister bidra till kunskapen om risker och skyddsfaktorer för självmord? Jeroen De Munter, statistiker på Socialstyrelsen, har undersökt hur vanligt det är att personer som tar sitt liv, eller dör av oklar orsak, också förekommer i ett eller flera socialtjänstregister. 
       
    • 09:30 Beroende och självmord
      Beroende är en viktig oberoende riskfaktor för självmord. Har man dessutom någon form av annan psykiatrisk diagnos är självmordsrisken väldigt hög. Lotfi Khemiri, ST-läkare och forskare, berättar om hur beroende samspelar med självmord och självmordsförsök, och om de patienter han möter en vanlig natt på akuten. 
       
    • 09:45 Självmordsrisk efter utsatthet i barndomen
      Barn och unga som växer upp i ogynnsamma miljöer löper en ökad risk för självmord i ung vuxen ålder. Ju fler indikatorer för utsatthet, desto större är risken. Hillevi Busch, utredare på Folkhälsomyndigheten, berättar. 
       
    • 09:55 Förändrad sysselsättning och risk för självmord
      Personer som går från förvärvsarbete till sjukskrivning eller förtidspension löper åtta gånger högre risk för självmord. Omvänt kan det leda till minskad risk att gå från arbetslöshet till förvärvsarbete. Det berättar Hillevi Busch, utredare på Folkhälsomyndigheten. 
       
    • 10:05 Skolan som skyddsfaktor
      Hur kan skolan motverka psykisk ohälsa hos barn och ungdomar? Hilda Johnsson, social koordinator, berättar om stöd och samverkan mellan myndigheter utifrån exemplet Skäggetorp i Linköping. A
       
    • 10:20 Rekommendationer för suicidpreventiva insatser
      Gergö Hadlaczky, enhetschef på Nationellt centrum för suicidforskning och prevention, presenterar en webbsida som samlar suicidpreventiva insatser som har utvärderats vetenskapligt. 

    Kontakt

    Publicerad: 2020-12-10 16:04 | Uppdaterad: 2020-12-10 17:10

    Vi klarade datainsamlingen under pågående pandemi

    Forskare i projektet ”Make my day” stötte, som många andra, på stora problem när coronapandemin drog in över landet. Hur skulle datainsamlingen nu kunna göras? Men man fann på råd och lyckades hålla tidsplanen i sin pilotstudie.

    Porträtt av doktoranden Emelie Mälstam, sektionen för arbetsterapi, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
    Doktoranden Emelie Mälstam, sektionen för arbetsterapi, är en av huvudpersonerna bakom denna pilotstudie.

    Inom forskargruppen HELD (Hälsa i vardagen hos personer med neurologiska funktionsnedsättningar) arbetar en grupp forskare med projektet ”Make my day – Aktivare vardag”. Det handlar om prevention av stroke.

    Nu har man genomfört en pilotstudie, för att testa preventionsprogrammet, och man är nästan klar. Deltagarna är personer med risk för stroke.

    Här har man tittat hur det såg ut från början och därefter med olika mått försökt ta reda på hur påverkas deltagarnas levnadsvanorna? Har engagemanget i olika aktiviteter påverkan på hälsan? Hur påverkar en annan livsstil personernas riskfaktorer?

    Bild på mobil med appen aktivare vardag
    Testning av appen Aktivare vardag. Foto: Emelie Mälstam

    Uppstart

    Studien inleddes med att forskarna träffade alla 30 deltagarna i två omgångar, med 15 i varje grupp. Då fick deltagarna sätta upp livsstilmål, ta blodtryck, genomföra konditionstest, börja använda en hälsoapp samt fylla i enkäter om levnadsvanor och upplevd livskvalitet. Sedan genomgick hälften av deltagarna, d.v.s. de i preventionsgruppen, ett 11-veckorsprogram*, medan kontrollgruppen fick allmänna hälsoråd och efter 11 veckor gjordes nya mätningar.

    Brainstorming

    Därefter fick personerna på egen hand försöka förändra sina levnadsvanor och sedan skulle det bli en 12-månaders uppföljning för att se vilka långsiktiga resultat detta hade gett. Men det var då corona hade kommit in i bilden. Denna studie inleddes i augusti 2019 och den första 12-månadersuppföljningen skulle således ske mitt i pandemin.

    – Vi värnar förstås hälsan om våra deltagare och följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer, säger Emelie Mälstam, doktorand i projektet.  Så vi fick tänka om.

    Man tog hjälp av forskargruppen . De ”brainstormade” om hur man skulle kunna lösa detta. Ett alternativ hade förstås varit att låta det gå 18 månader istället för 12. Men det fanns heller ingen garanti för att pandemin skulle vara över då.

    –  Deltagarna är mellan 45 och 75 år, så flera är åldersmässigt i riskgruppen, fortsätter Emelie. Flera av dem är också överviktiga, vilket även det utgör större risk för covid-19, liksom högt blodtryck, något de flesta i studien lider av.

    –  Tidigare hade vi träffat deltagarna ute i primärvården, antingen på Danderyds vårdcentral eller på Medfit vårdcentral i Flemingsberg, säger Ann Helen Patomella, forskningsledare för Make my day. Vi hade även träffat dem på våra labb på KI.

    –  Vi fick bekymmer här, för vi ville fortsätta följa dem över tid och inte bara ha de snabba resultaten från 11-veckors-uppföljningen, fortsätter Ann-Helen. Det var viktigt att få veta om detta preventionsprogram håller över tid.

    Men mycket av datainsamlingen handlade om fysiska och ibland ganska närgående möten, som exempelvis att mäta blodtryck och genomföra ett konditionstest.

    Bild på s.k. interventionsväska med pulsmätare och blodtrycksmätare
    Interventionsväskan med innehåll Foto: Emelie Mälstam

    Lösning: Mobilt forskningslabb

    Då insåg de att det bästa vore om deltagarna kunde mötas i sina egna miljöer istället för att de skulle ta sig till sjukvården. Forskarna  skulle helt enkelt få ta sig till deltagarnas arbetsplatser alternativt hem om deltagarna arbetade hemifrån, liksom träffa deltagarna i deras närmiljö.

    – Vi skapade då en interventionsväska, berättar Emelie. I den stoppade vi ner de instrument vi hade använt på labbet på KI.

    Det är viktigt att använda samma kalibrerade instrument under hela studien, så väskan fylldes med blodtrycksmanschett, pulsmätare, våg samt handskar, handsprit och papper för coronasäkerheten.

    – Sedan åkte vi ut med väskan, fortsätter Emelie, antingen med bil till de ställen som var avlägsna eller så kunde vi ta oss ut med cykel eller promenera, om det var närmare. På så sätt gjorde vi helt enkelt uppföljning utomhus i personernas närmiljö.

    Foto av docent Ann-Helen Patomella, sektionen för arbetsterapi, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle samt hennes interventionsväska.
    Ann-Helen Patomella, docent och lektor vid sektionen för arbetsterapi, på språng med interventionsväskan för att göra en av de sista datainsamlingarna i pilotstudien.

    Utomhus nära hem eller arbete

    Det har gått bra att vara utomhus och det har inte funnits önskemål från deltagarna om att vara inomhus. Alla deltagare har varit friska och kunnat genomföra testerna. En person fick de boka om på grund av dåligt väder.

    – Hälften ville att man kom till deras hemmiljö och hälften till deras arbetsplatser, eller rättare sagt i närheten av dem, säger Emelie.

    – Vi kollade upp hur miljöerna såg ut innan, om det exempelvis var möjligt att genomföra det sex minuter långa gångtestet. På det testet ska man gå så snabbt man orkar på en viss sträcka på en viss tid och därefter mäts puls och uppskattas andning och bentrötthet.

    – Det är viktigt att ha bra underlag, motsvarande det de hade första gången. Det måste vara plana, bra ytor, som inte har så mycket friktion.

    Förutom konditionstestet har man vid dessa tillfällen mätt blodtryck och vägt deltagarna och tillsammans tittat på strokerisk-skalan.

    – Det var viktigt att vi kunde titta på strokerisk-skalan tillsammans, säger Ann-Helen. Då kan man diskutera vad som går att påverka och vad som inte går. Man tittar på risker och kan väga samman allt.

    Tydliga instruktioner och avstånd

    Mycket byggde nu på tydliga instruktioner. Arbetet delegerades till deltagarna och man såg till att hålla avstånd. Om man befann sig i en park kunde deltagaren först få sätta sig på en parkbänk och vila en stund, efter att ha gått dit. Sedan fick hen själv sätta på sig blodtrycksmanschetten efter instruktioner och ta blodtrycket ett par gånger för att se att det var rätt viloblodtryck. Vidare fick deltagaren ta vågen och gå in i sin trappuppgång och väga sig för att det skulle vara bra underlag och hen där kunde ta av sig jacka, nycklar och skor, precis som de gjort när de vägt sig vid tidigare träffar. Om inte forskaren kom åt att se vågens display, fick deltagaren själv rapportera vikten.

    Mycket data insamlad

    Vid varje enskild träff har det skrivits observationsanteckningar för varje miljö: Hur har det sett ut? Hur har förhållandena varit?
    All annan datainsamling har skötts via datorer, telefon eller på annat sätt digitalt. Och det är mycket data som har samlats in. Parallellt med detta har deltagarna bland annat svarat på enkäter, de flesta digitalt via webb eller mobil. (Men det har funnits pappersenkäter för dem som föredragit det).

    Nu har den sista gruppen gjort sina tester under november och december, så snart är man i mål med pilotstudien. Under just november fick en del av frågeformulären göras via telefon för att ytterligare minimera risken och personen själv fick instrueras att ta blodtryck och vikt.

    – I mitten på december öppnar vi kuverten och ser vilka som är kontrollgrupp och vilka som är intervention. Det blir spännande, säger Emelie. Och då börjar analysarbetet!

    Hur man anmälde sig

    De flesta av deltagarna har anmält sig via KI:s hemsida: Forskningspersoner. Men några har kommit via vårdcentraler där projektet haft flyers liggande och skyltat på digitala skärmar. Väldigt många gick in och gjorde ett själv-test online för stroke risk som forskargruppen tagit fram i enlighet med American Stroke Association’s riktlinjer för stroke prevention.

    Man har även annonserat i lokala tidningar, centrerat till de vårdcentraler där man gav programmen. Även om det blev några napp den vägen var det inte lika många som från nätet. Deltar är 15 i kontrollgrupp och 15 i interventionsgruppen, som randomiserats. Av interventionsgruppen är 7 i norrort och 8 i söderort.

    *11-veckorsprogrammet

    11-veckorsprogrammet bestod av fem träffar om 90 minuter på vårdcentralen. Där träffade deltagarna en forskare, en arbetsterapeut, en fysioterapeut och en dietist.

    Man fick prova på olika aktiviteter; arbetsterapeuten tipsade om olika typer av aktiviteter som historiska promenader, skogspromenader och stadsvandringar. Fysioterapeuten höll i fysiska träningspass. Det gäller att hitta en aktivitet som engagerar den enskilda personen och ha socialt stöd för att upprätthålla nya vanor. Dietisten pratade om matvanor och man fick även provsmaka och göra olika hälsosamma mellanmål. Deltagarna har även haft en app att fylla i vad de gjort, vad som engagerat, vad som bidragit till hälsa, om de rökt, om de druckit alkohol etc.

    De har fått sätta individuella mål, tillsammans med forskarna, där deras intresse och behov fått styra. Det har handlat om att göra någon typ av förändring. Om målet är att gå ned i vikt, vilka aktiviteter engagerar mig för det, är det Friskis & Svettis eller promenader? Väljer jag att äta mer grönsaker? Hur når jag mina mål?

    Kontakt

    E-post emelie.malstam@ki.se
    Telefon 070-449 93 44

    Publicerad: 2020-06-10 15:47 | Uppdaterad: 2020-06-11 09:05

    Fler barnfamiljer fysiskt aktiva efter hälsosatsning

    Barn som springer över en fotbollsplan.
    En Frisk Generation stöttar barnfamiljer att bli mer fysiskt aktiva och äta hälsosamt. Foto: Oskar Kihlborg/EFG

    Hälsosatsningen En Frisk Generation har bidragit till att barnfamiljer i resurssvaga områden som deltagit i programmet rör på sig mer och många barn och vuxna har fått en förbättrad livskvalitet. Det visar en utvärdering av programmet som letts från Karolinska Institutet och nu publicerats i två vetenskapliga artiklar. Särskilt för mammor och flickor har programmet haft en positiv effekt.

    Mai-Lis Hellénius, foto: Ulf Sirborn.

    – Mot bakgrund av att hälsoklyftorna nu ökar kraftigt i samhället tycker vi att resultaten är mycket uppmuntrande och viktiga. Det går att tillsammans med kommunen uppmuntra och stödja familjer till ett aktivare liv och bidra till en bättre livskvalitet, säger Mai-Lis Hellénius, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom utvärderingen, i ett pressmeddelande från En Frisk Generation.

    Läs mer om forskningsresultaten


    Insamlingsstiftelsen En Frisk Generation startades 2011 och är en icke vinstdrivande, politiskt och religiöst obunden organisation som arbetar hälsofrämjande med inriktning mot barnfamiljer. H.K.H. Prins Daniel är en av initiativtagarna och har sedan starten varit engagerad som beskyddare för organisationen. Kronprinsessparets Stiftelse stödjer verksamheten.

    Två familjeaktiviteter i veckan

    Mer än 1600 familjer har hittills deltagit i organisationens program. Under ett års tid erbjuds familjer med barn i årskurs 2 från olika utvalda resurssvaga områden att delta. Familjerna erbjuds två familjeaktiviteter i veckan, en vardag och en helgdag. Familjerna får prova på olika aktiviteter som finns i kommunen till exempel fotboll, basket, innebandy, friluftsaktiviteter som däremellan varieras med gemensamma lekar och uppdrag. I programmet ingår också aktiviteter för att stimulera hälsosamma matvanor.

    Från Karolinska Institutet har även forskarna Gisela Nyberg och Susanne Andermo haft ledande roller i arbetet med utvärderingen. Anslag för utvärderingen har erhållits från Hjärt-Lungfonden, Skandia Risk Hälsa, Karolinska Institutets fonder och Jerringfonden. 

    Publikationer

    Effectiveness of a Family Intervention to Increase Physical Activity in Disadvantaged Areas — A Healthy Generation, a Controlled Pilot Study, Gisela Nyberg, Susanne Andermo , Anja Nordenfelt ,Matthias Lidin, Mai-Lis Hellénius, International Journal of Environmental Research and Public Health, online 27 May 2020, doi: 10.3390/ijerph17113794.

    Effectiveness of a family intervention on health-related quality of life–a healthy generation, a controlled pilot trial, Susanne Andermo, Mai-Lis Hellénius, Matthias Lidin, Ulrika Hedby, Anja Nordenfelt, Gisela Nyberg, BMC Public Health, 29 May 2020, doi: 10.1186/s12889-020-08895-z

    Subscribe to Prevention