Publicerad: 2020-06-24 14:00 | Uppdaterad: 2020-06-24 14:53

Utrikesfödda med psykos tvångsvårdas i högre utsträckning än svenskfödda

Foto av person ensam i tunnel, koncept psykisk ohälsa.
Foto: Getty Images

Vid psykos har utrikesfödda från Afrika och Mellanöstern och deras barn högre risk för att bli tvångsvårdade redan vid första vårdtillfället jämfört med svenskfödda med samma sjukdom. Det visar en stor nationell studie av forskare vid Karolinska Institutet och University College London i Storbritannien som publicerats i tidskriften Psychological Medicine.

Portrait Anna-Clara Hollander.
Anna-Clara Hollander Foto: Andreas Lundin

- Vi såg att den ökade risken för tvångsvård bland utrikesfödda i Sverige var huvudsakligen koncentrerad till personer från Mellanöstern och Afrika. Vi tror att både kulturella och strukturella faktorer bidrar till dessa skillnader i tvångsvård och att ytterligare forskning behövs för att förstå vad som driver dessa oproportionerliga förhållanden, säger Anna-Clara Hollander, forskare vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, och medförfattare till studien.  

Tidigare studier från Kanada, Storbritannien och Nederländerna har visat på en högre risk för tvångsvård för migranter och etniska minoriteter diagnostiserade med psykiatriska sjukdomar. I den här svenska studien studerade forskarna nästan 12 000 män och kvinnor som diagnostiserats med psykos mellan 2001 och 2016. Nästan 1 300 (10,8 procent) av dessa lades in för tvångsvård vid deras första diagnostiska vårdtillfälle.

Högre risk för tvångsvård vid första vårdtillfället

Analysen visade att risken för tvångsvård på grund av psykos ökade med 48 procent för utrikesfödda och med 27 procent för barn till utrikesfödda jämfört med den svenskfödda befolkningen. Utrikesfödda från Afrika söder om Sahara hade 94 procent högre risk för tvångsvård medan utrikesfödda från Mellanöstern och Nordafrika samt med icke-nordisk europeisk bakgrund hade 46 respektive 27 procents högre risk för tvångsvård. Att vara bosatt i ett område med många utrikesfödda från samma region var associerat med en ännu högre risk för tvångsvård. Resultaten var oberoende av ålder, kön, familjeinkomst, lokal fattigdom och befolkningstäthet.

- Våra resultat belyser vikten av att beakta ursprungsregion utöver migrantstatus för att förstå mönster i tvångsvården i Sverige. Den visar också att den delade erfarenheten av migration kan vara mindre betydelsefullt för risken för tvångsvård för psykiatriska sjukdomar än kulturella och strukturella faktorer som framförallt drabbar vissa grupper, säger James B. Kirkbride, psykiatrisk epidemiolog vid avdelningen för psykiatri vid UCL, och studiens korresponderande författare.

Kulturella och strukturella faktorer

Möjliga förklaringar till skillnaderna inkluderar språkförbristningar, brist på kulturellt anpassad vård, avsaknad av förtroende för hälso-sjukvården, och kulturella skillnader i synen på psykiatrisk vård. Dessa mekanismer kan leda till att den första kontakten med sjukvården sker när patienten befinner sig i ett allvarligare stadium av psykos, vilket kan förklara en högre förekomst av tvångsinläggning. En annan möjlig förklaring kan vara förekomst av strukturell och institutionell rasism. Forskarna understryker dock att mer forskning behövs för att förstå vilka bakomliggande mekanismer driver skillnader i behandling för nyinsjuknade i psykos.

Sverige är ett av få länder där beslutet om tvångsvård fattas av en psykiatriker. Det kan förklara varför andelen psykosdrabbade som lades in för tvångsvård i denna studie var lägre än vad som setts i tidigare studier i andra länder.

Christina Dalman Foto: Stefan Zimmerman

- Tvångsvård används när en person med psykos bedöms utgöra ett hot mot sig själv eller andra, men motsätter sig vård. Att bli tvångsvårdad är ofta en traumatisk upplevelse som kan förvärra de psykotiska symtomen. Att erbjuda behandling till drabbade i ett tidigare stadium samt öka medvetenheten om psykisk ohälsa och förtroendet för hälso-sjukvård bland migranter kan vara ett steg på vägen, säger Christina Dalman, professor vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, och studiens seniora författare.

Studien har finansierats av FORTE och Vetenskapsrådet., Wellcome Trust, Royal Society, Mental Health Research UK, National Institute for Health Research, University College London Hospital och Biomedical Research Centre.

Publikation

Migrant status and risk of compulsory admission at first diagnosis of psychotic disorder: a population-based cohort study in Sweden,” Terhune, J., Dykxhoorn, J., Mackay, E., Hollander, A., Kirkbride, J., & Dalman, C., Psychological Medicine, online 24 juni, 2020, doi: 10.1017/S0033291720002068

Event type
Konferenser och symposier
Schizofrenidagen 2020: Mot framgångsrik behandling för individen

2020-01-31 12:00 - 17:00 Add to iCal
Campus Solna
Location
Aula Medica, Nobels väg 6, Karolinska Institutet
Lead

Välkommen till Schizofrenidagen 2020 anordnad av Karolinska Institutet och COSYN! Vi kommer att höra föreläsningar på omväxlande svenska och engelska både om senaste nytt i forskningen, vården och vardagen med schizofreni.

Content

Program

12.00-13.00     Informationsbord

13.00-13.10    Introduktion (på engelska)
Patrick Sullivan, Professor, Psykiatriker, Karolinska Institutet

13.10-13.40    Hur det är att leva med schizofreni (tal på svenska)
Henrik Söder, Ambassadör för Hjärnkoll

13.40-14.10    Psychiatrics and schizophrenia: What have we learned? (Psykiatri och schizofreni: vad har vi lärt oss?) (tal på engelska, text på svenska)

Patrick Sullivan, Professor, Psykiatriker, Karolinska Institutet

14.10-14.40    Schizofreni – symtom och behandling (tal på svenska)
Mats Ek, Psykiatriker, Läkare, Medicinskt Ansvarig Läkare Psykosmottagning Gubbängen

14.40-15.10    Fikapaus

15.10-15.40    Studying communication between human nerve cells in a culture dish (Studie av kommunikationen mellan nervceller i en cellkultur) (tal på engelska, text på svenska)                                  

Matthijs Verhage, Professor, Vrije University 

15.40-16.10     Psychiatric Genetics and Precision Medicine (Psykiatrisk genetik och precisionsmedicin) (Tal på engelska, text på svenska)

Patrick Sullivan, Professor, Psychiatrist, Karolinska Institutet

16.10-16.40      Frågor från publiken

Schizofrenidagen 2020: program i pdf-format

Kontakt

Publicerad: 2019-04-16 08:00 | Uppdaterad: 2019-07-26 15:07

Genanalys kan ge bättre dosering av antipsykotiska läkemedel

En inledande genanalys kan ge bättre resultat vid behandling med de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazole. Ny forskning visar hur aktiviteten av ett visst enzym i kroppen som omsätter läkemedlen, påverkar den individuella dos som bör ges för bästa behandlingseffekt. Studien, som publiceras i The Lancet Psychiatry, har gjorts av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med Diakonhjemmets sjukhus i Oslo.

Enzymer i leversfäroid

Enzymet CYP2D6 metaboliserar många olika läkemedel i kroppen, bland annat de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazol. Enzymets aktivitet varierar kraftigt i befolkningen beroende på variationer i CYP2D6-genen, vilket påverkar den individuella dos som bör ges till varje patient.

I samarbete med Espen Moldens grupp vid Diakonhjemmets sjukhus i Oslo, har forskare vid Karolinska Institutet studerat hur olika genvarianter påverkar behandlingsresultatet hos 2 622 patienter med psykos eller schizofreni som fått antingen risperidon eller aripiprazole.

porträtt av Marin Jukic
Marin Jukic. Foto: Anna Huguet Ninou.

Resultaten visar att patienter med en låg aktivitet hos CYP2D6-enzymet har fått för höga koncentrationer av läkemedlen, medan patienter med hög enzymaktivitet fått för låga koncentrationer. Det leder till att många av dessa patienter byter medicinering.

– Hos patienter med en för låg eller för hög aktivitet hos CYP2D6-enzymet misslyckas behandlingen i mycket större utsträckning, med all sannolikhet beroende på biverkningar respektive avsaknad av effekt, säger Marin Jukic, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet och studiens förste-författare.

Portrait of Magnus Ingelman-Sundberg
Magnus Ingelman-Sundberg. Foto: Andreas Andersson.

Jämföra dosförändring

– Intressant nog fann vi att läkarna, utan att veta vilken genvariant patienten hade, ändå till stor del förändrat dosen baserat på det kliniska utfallet i linje med de förväntade effekterna av patientens specifika CYP2D6-genotyp. Dock var dosförändringarna för små för att kunna undvika biverkningar och avsaknad av effekt. Det är första gången vi kan jämföra dosförändring vid rutinmässig klinisk behandling med patientens specifika genotyp, säger Magnus Ingelman-Sundberg, senior professor vid samma institution på Karolinska Institutet och studiens siste-författare.

En genotypning, det vill säga att ta reda på vilken variant av genen patienten har, före behandling med risperidon och aripiprazole skulle medföra mycket effektivare behandling för miljontals patienter i världen, menar forskarna.

– Nu behövs nya studier som testar andra läkemedel för att ge ytterligare vetenskapligt underlag för nya rekommendationer inom psykiatrin. Psykiatriker behöver också mer utbildning inom detta område, säger Magnus Ingelman-Sundberg.

I början av 1990-talet blev Magnus Ingelman-Sundbergs forskargrupp först i världen med att påvisa förekomsten av flera kopior av genen CYP2D6 som förklarar varför vissa människor, som är så kallade ultrasnabba metaboliserare, kräver högre medicindoser än andra.

Forskningen finansierades av EUs program för forskningsfinansiering Horizon 2020, Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och South-Eastern Norway Regional Health Authority (Helse Sør-Øst RHF).

Publikation

Effect of CYP2D6 genotype on exposure and efficacy of risperidone and aripiprazole: a retrospective, cohort study
Marin Jukic, Robert L Smith, Tore Haslemo, Espen Molden, och Magnus Ingelman-Sundberg.
The Lancet Psychiatry, online 15 april 2019, doi: 10.1016/S2215-0366(19)30088-4

Publicerad: 2019-02-04 17:00 | Uppdaterad: 2021-02-17 17:07

Behandlingsbar mekanism identifierad hos patienter med schizofreni

Jessica Gracias Carl Sellgren Majkowitz
Jessica Gracias och Carl Sellgren Majkowitz

Schizofrenipatienter har av oklar anledning färre antal kopplingar mellan nervcellerna i hjärnan. Forskare vid Karolinska Institutet och Massachusetts General Hospital har nu lyckats skapa mänskliga cellmodeller som visar att det sker en överdriven nedbrytning av kopplingar i hjärnan hos dessa patienter och kunnat länka detta till en genetisk riskvariant för sjukdomen. De har också kunnat visa att antibiotikumet minocyklin hämmar nedbrytningen och att behandling i tonåren kan kopplas till minska

I de sena tonåren sker en omfattande normal utgallring av antalet kopplingar mellan nervceller, så kallade synapser, genom att mikroglia (hjärnans immunceller) selektivt bryter ned mindre önskvärda kopplingar. Processen, som kallas synaptic pruning, är av stor vikt för utvecklandet av funktionella neurala nätverk. Många insjuknar i schizofreni just under de sena tonåren och man har länge misstänkt att det sker en överdriven utgallring av synapser hos schizofrenipatienter.

Forskarna bakom studien har skapat så kallade iPS-celler (inducerade pluripotenta stamceller) från schizofrenipatienter och omprogrammerat dem till nervceller. Genom en egenutvecklad metod har de sedan i provrör gjort en modell av mikroglia-synapsgallringen. Jämförelser med matchade kontrollpersoner visade en tydligt ökad utgallring av synapser hos schizofrenipatienterna.

– Vi genomförde också experiment där vi kombinerade nervceller från friska individer och sjuka mikroglia, samt vice versa, och kunde dra slutsatsen att den överdrivna utgallringen i sjukdomsmodellerna berodde både på en rubbad funktion av mikroglia och avvikelser i synapserna, säger Jessica Gracias, doktorand vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, och medförfattare till studien.

Ökad nedbrytning av synapser

Forskarna studerade också hur olika genvarianter av C4-genen (komplementfaktor 4) påverkar utgallringen. En variant av komplementfaktorn visade sig binda starkare till synapser och leda till ökad nedbrytning av synapser. Detta stämmer väl överens med tidigare genetiska fynd som visar att just denna C4-riskvariant ökar risken för schizofreni.

– Användandet av mänskliga celler från patienter gjorde det möjligt att direkt studera riskvarianterna eftersom möss saknar dessa specificerade varianter av C4-genen, säger Carl Sellgren Majkowitz, forskargruppsledare vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, och överläkare på Psykiatri Nordväst, Region Stockholm, som tillsammans med Roy Perlis på Massachusetts General Hospital i USA har lett forskningen.

Antibiotikum visade sig hämma synapsgallringen

Avslutningsvis “behandlades” också mikroglia i cellmodellerna med ett antibiotikum, minocyklin, som visade sig hämma synapsgallringen. Genom att sedan använda sig av elektroniska datajournaler från mer än 20 000 individer som antingen fått minocyklin eller ett annat antibiotikum under tonåren, för behandling av akne, kunde de påvisa en tydligt skyddande effekt av minocyklinbehandling mot insjuknande i schizofreni.

Forskarna hoppas att fynden ska leda till mer effektiva behandlingar mot schizofreni, som då också kan sättas in tidigt i förloppet vid exempelvis en hög genetisk risk.

Forskningen bedrevs på Massachusetts General Hospital och Karolinska Institutet. National Institute of Mental Health, Marianne och Markus Wallenbergs Stiftelse, samt Vetenskapsrådet bidrog till att finansiera forskningen.

Publikation

”Increased synapse elimination by microglia in schizophrenia patient-derived models of synaptic pruning”
Carl M. Sellgren, Jessica Gracias, Bradley Watmuff, Jonathan D. Biag, Jessica M. Thanos, Paul B. Whittredge, Ting Fu, Kathleen Worringer, Hannah E. Brown, Jennifer Wang, Ajamete Kaykas, Rakesh Karmacharya, Carleton P. Goold, Steven D. Sheridan och Roy H. Perlis.
Nature Neuroscience, online 4 februari 2019, doi: 10.1038/s41593-018-0334-7

Publicerad: 2018-05-21 17:00 | Uppdaterad: 2021-11-01 14:39

Nya ledtrådar om biologin bakom schizofreni

Forskare på Karolinska institutet och University of North Carolina har identifierat de celltyper som ligger till grund för schizofreni, i en studie som publicerats i Nature Genetics. Fynden pekar ut färdriktningen för utveckling av nya behandlingsmetoder mot sjukdomen.

Jens Hjerling-Leffler, MBB. Foto: Stefan Zimmerman

Schizofreni är en sjukdom som ofta är förödande och vållar enormt mänskligt lidande. Genetikforskare har hittat hundratals gener som är kopplade till schizofreni, där var och en bidrar med en liten del till risken för att utveckla sjukdomen. Den stora mängden identifierade gener har gjort det svårt att utforma experiment. Och forskarna har haft svårt att förstå vilken den gemensamma nämnaren är för generna och om de påverkar hela hjärnan på ett diffust sätt, eller påverkar enskilda delar mera.

I den aktuella studien satte forskarna ihop en karta över samtliga gener som används av hjärnans olika celltyper tillsammans med listor på de gener som man vet modifierats hos patienter med schizofreni. Därigenom kunde forskarna identifiera de typer av celler som ligger till grund för sjukdomen och genetiken pekar på att vissa celltyper är mycket mer inblandade än andra. Ett fynd var att det tycks finnas ett fåtal viktiga celltyper som bidrar till sjukdomen, vilka var och en har sitt ursprung i separata delar av hjärnan.

– Detta markerar en övergång i hur vi kan använda oss av stora genetiska studier för att förstå sjukdomars biologi. Resultaten från vår studie ger forskarvärlden en möjlighet att fokusera sitt arbete där effekten blir som störst, säger Jens Hjerling-Leffler, forskargruppledare på institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska institutet och en av huvudförfattarna.

Betydelse för utveckling av ny behandling

Fynden anger även en färdriktning för utvecklingen av nya behandlingsmetoder.

– Frågan är om dessa celltyper hör samman med olika kliniska yttringar av sjukdomen. Till exempel skulle det kunna vara så att dysfunktion i en celltyp ligger bakom att patienter svarar dåligt på vissa behandlingar. Dysfunktion i en annan celltyp skulle kunna orsaka kognitiva effekter. Det här kan ha stor betydelse för utvecklingen av nya behandlingsmetoder, eftersom separata läkemedel kan komma att krävas för de olika inblandade celltyperna, säger Patrick Sullivan, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och Yeargan Distinguished professor vid institutionen för genetik och psykiatri, University of North Carolina.

Det är först nyligen som det blivit möjligt att studera sjukdomar på det här sättet, som ett resultat av exponentiellt snabba framsteg på två separata forskningsfält; människans genetik och transkriptomik av enskilda celler. Forskarna spekulerar i att metoden under kommande år bör kunna leda till genombrott i den biologiska förståelsen av andra komplexa sjukdomstillstånd, till exempel autism och depression.

– Att förstå vilka celltyper som påverkas av en sjukdom är av kritisk betydelse för att kunna utveckla mediciner som verkligen hjälper. Om vi inte vet vad som orsakar sjukdomen går det inte att studera hur den ska behandlas, säger Nathan Skene, postdoc i Hjerling-Lefflers forskargrupp vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet och Institute of Neurology, UCL, UK och en av huvudförfattarna.

Studien finansierades av Vetenskapsrådet, StratNeuro, Wellcome Trust, Hjärnfonden, schweiziska National Science Foundation, amerikanska National Institute of Mental Health, och anslag från Psychiatric Genomics Consortium. Primär GWAS-data för schizofreni genererades med stöd av Medical Research Council Centre, Program Grant och Project Grant, samt finansiering från EU:s sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (CRESTAR Consortium).

Författarna uppger följande potentiellt konkurrerande ekonomiska intressen. PF Sullivan: Lundbeck (rådgivande kommitté). J Hjerling-Leffler: Cartana (vetenskaplig rådgivare) och Roche (mottagare av anslag).

Publikation

”Genetic identification of brain cell types underlying schizophrenia”
Nathan G Skene, Julien Bryois, Trygve E Bakken, Gerome Breen, James J Crowley, Héléna A Gaspar, Paola Giusti-Rodriguez, Rebecca D Hodge, Jeremy A Miller, Ana B Muñoz-Manchado, Michael C O’Donovan, Michael J Owen, Antonio F Pardiñas, Jesper Ryge, James T R Walters, Sten Linnarsson, Ed S Lein, Major Depressive Disorder Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium, Patrick F Sullivan och Jens Hjerling-Leffler.
Nature Genetics, online 21 maj 2018, doi: 10.1038/s41588-018-0129-5

Publicerad: 2018-02-28 17:00 | Uppdaterad: 2018-03-01 12:48

Litium ger lägst risk för återinläggning vid bipolär sjukdom

Personer med bipolär sjukdom har lägst risk för återinläggning på sjukhus om de behandlas med litium, visar en studie från Karolinska Institutet som publiceras i JAMA Psychiatry. Behandling med långtidsverkande injektioner av antipsykotiska läkemedel var också effektiv och förknippades med färre återinläggningar jämfört med om samma mediciner gavs oralt.

Bipolär sjukdom kännetecknas av växelvisa faser med onormal upprymdhet och uttalad nedstämdhet och behandlas vanligen med antingen humörstabiliserande eller antipsykotiska läkemedel. Medicinering med litium anses vara den mest effektiva humörstabiliserande behandlingen, men det har gjorts ganska få studier som jämför den långsiktiga effekten av olika läkemedel vid bipolär sjukdom.

För att reda ut vilken behandling som är mest effektiv har forskare vid Karolinska Institutet jämfört risken för återinläggning hos drygt 18 000 patienter i Finland som tidigare varit inlagda på sjukhus för bipolär sjukdom. Varje patient användes som sin egen kontroll och jämfördes under perioder med och utan behandling.

30 procent lägre risk

Under en genomsnittlig uppföljningstid på drygt sju år var litiumbehandling kopplad till lägst risk för återinläggning i psykisk eller kroppslig sjukdom, närmare 30 procent lägre risk jämfört med ingen behandling alls. Även långtidsverkande injektioner av antipsykotiska läkemedel hade god effekt. Risken för återinläggning var runt 30 procent lägre om patienterna behandlades med långtidsverkande injektioner än om de behandlades med samma antipsykotiska läkemedel fast oralt. Det antipsykotiska läkemedel som förskrivs mest vid bipolär sjukdom och som ges i tablettform, quetiapin (Seroquel), minskade endast risken för återinläggning med 7 procent.

– Förskrivningen av litium har minskat stadigt under senare år, men våra resultat visar att litiumbehandling fortsättningsvis bör vara förstahandsval vid bipolär sjukdom. För de patienter där litium inte bedöms vara en lämplig behandling kan långtidsverkande injektioner av antipsykotiska läkemedel vara ett säkert och effektivt alternativ, säger Jari Tiihonen, specialistläkare och professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.

Forskningen finansierades av Social- och hälsovårdsministeriet i Finland. Inga företag har finansierat just denna studie, men flera av författarna har företagskopplingar och har tidigare mottagit finansiering/arvoden av läkemedelsbolag i olika sammanhang. Två av författarna är anställda av kontraktsforskningsbolaget EPID Research. Se den vetenskapliga artikeln för mer information om potentiella intressekonflikter.

Publikation

Real-World Effectiveness of Pharmacologic Treatments for the Prevention of Rehospitalization in a Finnish Nationwide Cohort of Patients With Bipolar Disorder
Markku Lähteenvuo, Antti Tanskanen, Heidi Taipale, Fabian Hoti, Pia Vattulainen, Eduard Vieta, Jari Tiihonen
JAMA Psychiatry, online 28 februari 2018, doi:10.1001/jamapsychiatry.2017.4711.

Tags

Psykiatri Psykisk ohälsa Läkemedel Psykossjukdomar
Webb Admin 2018-03-01
Publicerad: 2017-02-23 08:05 | Uppdaterad: 2017-02-23 14:11

Schizofreni kopplas till mammans låga vikt under graviditeten

Foto: Yuri Aarcurs/iStockphoto

För liten viktuppgång under graviditeten kan öka risken för schizofreni och andra icke-affektiva psykossjukdomar hos barnet senare i livet. Det visar en registerstudie med över en halv miljon deltagare, som genomförts vid Karolinska Institutet. För normalviktiga kvinnor som gått upp mindre än åtta kilo under sin graviditet ökade risken för att barnet skulle utveckla schizofreni med 30 procent, rapporterar forskarna i tidskriften JAMA Psychiatry.

Vintern 1944-1945 var svälten stor i Nederländerna och det satte spår hos de ännu ofödda barnen. Flera decennier senare skulle det visa sig att risken för schizofreni och andra icke-affektiva psykossjukdomar hos barnen till de svältande mödrarna var fördubblad. Svält förklarar dock inte förekomsten av schizofreni och andra icke-affektiva psykossjukdomar i en population där tillgången på mat är tillräcklig. Även om dessa diagnoser delvis kan förklaras av genetik har forskning visat att miljön under vissa känsliga stadier i uppväxten kan spela en stor roll för dessa sjukdomars uppkomst.

Forskare vid Karolinska Institutet bekräftar hur tidig miljöpåverkan kan påverka hjärnans utveckling. I studien undersökte forskarna om det fanns ett samband mellan näringsintag under graviditet och icke-affektiva psykoser hos barnet senare i livet. Genom det svenska nationella hälsoregistret fick forskarna tillgång till ett stort populationsunderlag. De tittade på barn som föddes mellan 1982 och 1989 och deras mödrar i en studie där alla personer anonymiserats. Över en halv miljon patienter ingick i studien, varav 3000 personer utvecklade icke-affektiva psykoser.

Mindre än åtta kilo

För att undersöka näringsintaget hos deras mammor under graviditeten fokuserade forskarna på hur mycket mammorna hade gått upp i vikt under graviditeten. För kvinnor som haft en mycket låg viktuppgång, mindre än åtta kilo för normalviktiga kvinnor, var risken för schizofreni och andra icke-affektiva psykoser hos barnen 30 procent högre jämfört med om viktuppgången varit normal.

– Även för överviktiga och mödrar med fetma såg vi ett liknande samband. En viktökning på mindre än fem kilo ökade risken för icke-affektiva psykossjukdomar hos barnet, säger Euan Mackay, masterstudent vid institutionen för folkhälsovetenskap och studiens förstaförfattare.

Eftersom viktuppgång under graviditeten delvis har ärftliga orsaker, precis som psykisk sjukdom, jämförde forskarna också huruvida syskonen drabbats av icke-affektiva diagnoser, men även då såg forskarna den förhöjda risken om mödrarna gått upp för lite i vikt.

Positiva effekter för barnet

Euan Mackay och Reneé Gardner, foto: Stefan Zimmerman.– Den här studien visar att de rådande riktlinjerna kring ideal viktuppgång har fördelar som inte bara handlar om att förebygga komplikationer under graviditet, som graviditetsdiabetes eller förlossningskomplikationer som kejsarsnitt. Riktlinjerna har positiva effekter för barnet under flera decennier. Intressant nog fann vi inga samband mellan för hög viktuppgång och risken för icke-affektiva diagnoser hos barnet, säger Renee Gardner, forskare vid institutionen för folkhälsovetenskap.

Även i välnärda och rika länder som Sverige kan vissa kvinnor ha svårt att gå upp i vikt under graviditeten.

– Detta kan det finnas medicinska förklaringar till, men det skulle också kunna bero på social press som kräver att mammor ska 'behålla sin kropp' även när de är gravida. Därmed finns fortsatt anledning att förespråka medicinska riktlinjer för viktuppgång under graviditet, säger Renee Gardner.

Studien har finansierats av Stanley Medical Research Institute och Vetenskapsrådet.

Publikation

Gestational weight gain, maternal body mass index in early pregnancy, and offspring risk of non-affective psychosis
Euan Mackay, Christina Dalman, Håkan Karlsson, Renee M. Gardner
JAMA Psychiatry, online 22 February 2017, doi:10.1001/jamapsychiatry.2016.4257

Tags

Registerforskning Psykossjukdomar Graviditet och förlossning
Webb Admin 2017-02-23
Publicerad: 2017-02-07 11:42 | Uppdaterad: 2019-06-19 08:57

Upptäckt kan bidra till ny behandling för schizofreni

Forskare vid Karolinska Institutet har upptäckt att ökade nivåer av kynurensyra ger upphov till schizofreniliknande beteende hos möss. De nya rönen kan bidra till nya behandlingsformer för personer med schizofreni. Studien, som gjorts tillsammans med amerikanska och brittiska forskare, publiceras i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Biological Psychiatry.

portrait of Sophie Erhardt
Sophie Erhardt. Foto: Ulf Sirborn.

För några år sedan upptäckte forskare att substansen kynurensyra verkar spela en nyckelroll vid psykossjukdomar så som schizofreni och bipolär sjukdom. Personer med dessa sjukdomar har högre nivåer av denna substans i hjärnan än normalt.

I den nya studien studerade forskarna möss med otillräckliga nivåer av kynurenine 3-monooxygenase (KMO), ett enzym som påverkar nivåerna av kynurensyra i hjärnan. Minskat KMO ger högre nivåer av kynurensyra och patienter med schizofreni har lägre nivåer av KMO i hjärnan än normalt. Mössen med lägre nivåer av KMO visade på ett försämrat minne och var mindre sociala än en kontrollgrupp. Mössen visade också upp ett mer oroligt beteende när de fick tillbringa tid i en labyrint och andra utmanande iscensättningar.

– Vår nya studie ger viktigt stöd till vår långsiktiga hypotes och visar att ökade nivåer av kynurensyra ger upphov till beteende som liknar de karaktärsdrag som är typiska för människor med schizofreni. Det tyder på att KMO och kynurensyra spelar en nyckelroll för personer med denna sjukdom, säger Sophie Erhardt, professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi och försteförfattare till studien.

Kliniska konsekvenser

Den nya upptäckten kan även få kliniska konsekvenser. För några år sedan kunde forskarna visa att hos försöksdjur med kognitiv nedsättning, liknande de som ses hos människor med schizofreni, kunde substanser som minskar kynurensyra förbättra de kognitiva besvären. I ett separat projekt jobbar nu Sophie Erhardts forskargrupp med att utveckla nya substanser som sänker hjärnans kynurensyra.

– Vi tror att om vi lyckas få fram sådana läkemedel så kan många av de biverkningar som ses med dagens läkemedel undvikas, säger Sophie Erhardt.

Karolinska Institutet har samarbetat med Robert Schwarcz, foreign adjunct professor vid Karolinska Institutet och Maryland School of Medicine i USA, samt med forskare på University of Leicester i Storbritannien och KynuRex, ett bioteknikföretag i USA.

Studien har bland annat finansierats av medel från Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, Torsten Söderbergs Stiftelse, and the AstraZeneca-Karolinska Institutet Joint Research Program in Translational Science.

Publikation

Adaptive and Behavioral Changes in Kynurenine 3-Monooxygenase Knockout Mice: Relevance to Psychotic Disorders.
Erhardt S, Pocivavsek A, Repici M, Liu XC, Imbeault S, Maddison DC, et al
Biol. Psychiatry 2017 Nov;82(10):756-765

Publicerad: 2016-04-22 08:00 | Uppdaterad: 2016-05-13 18:45

Cannabisbruk ökar risken för tidig död

Tungt cannabisbruk i ungdomen ökar risken för tidig död, enligt den längsta uppföljningsstudien hittills som gjorts med avseende på cannabisbruk. Den nya studien från Karolinska Institutet publiceras i tidskriften American Journal of Psychology.

Cannabisbruk ökar risken för att senare få schizofreni och andra psykossjukdomar, något som forskargruppen bakom den aktuella studien tidigare rapporterat efter att de följt upp samtliga män som mönstrade för värnplikt åren 1969–70. Vid mönstringen svarade männen på frågor om bland annat droganvändning.

Ny uppföljning

I dag är männen runt 60 år gamla, en ålder då eventuella skadliga långtidsverkningar av cannabisbruk kan bli märkbara. Forskare gjorde därför en ny uppföljning för att ta reda på om dödligheten var förhöjd bland män som rapporterat cannabisbruk i ungdomen.

Edison Manrique-Garcia Foto Ida Rutström– En färsk WHO-rapport har visat att cannabis har omfattande effekter på hälsan, även om psykiska effekter är det mest framträdande. I vår studie visar vi att hög konsumtion i ungdomen också kan bidra till ökad dödlighet, säger Edison Manrique-Garcia vid institutionen för folkhälsovetenskap, försteförfattare till studien.

Drygt 50 000 män ingick i studiepopulationen. Av dessa hade nästan 4 000 avlidit mellan år 1970 och fram till och med år 2011. Forskarna fann att män som rapporterat den högsta nivån av cannabisbruk i ungdomen, bruk mer än 50 gånger, hade 40 procent högre risk att dö jämfört med dem som rapporterat mindre omfattande eller inget cannabisbruk (oddskvot 1,4; 95% konfidensintervall 1,1–1,8). I analysen kontrollerade forskarna för andra faktorer som kan påverka dödligheten, som alkoholbruk, psykisk sjukdom, sociala problem i barndom och uppväxt, men sambandet mellan tungt cannabisbruk och förhöjd dödlighet kvarstod.

Eftersom det är väl etablerat att cannabisbruk ökar risken för psykossjukdom undersökte forskarna om de som drabbats av psykos hade särskilt förhöjd dödlighet och om cannabisbruk påverkade detta. 683 personer hade vårdats för psykosdiagnos.

Peter Allebeck Foto Jim Frisk– Bland män i gruppen som drabbats av psykos var dödligheten ungefär fyrfaldigt förhöjd, men detta gällde oberoende av tidigare cannabisbruk. Vår slutsats är att cannabisbruk i ungdomen kan bidra till tidig död, framför allt genom skador och självmord, och att detta inte beror på den ökade risken för psykos, säger Peter Allebeck, också vid institutionen för folkhälsovetenskap, som har lett studien.

Oklart samband

Eftersom det i studien inte fanns uppgifter om cannabisbruk under uppföljningstiden, går det inte att veta om den ökade risken bland männen med tungt cannabisbruk i ungdomen beror på tidig stark påverkan av drogen, eller på att de med omfattande bruk eventuellt fortsatte med detta senare i livet.

Forskningen har finansierats med stöd från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) och Stockholms läns landsting.

Publikation

Cannabis, Psychosis, and Mortality: A Cohort Study of 50,373 Swedish Men
Edison Manrique-Garcia, Antonio Ponce de Leon, Christina Dalman, Sven Andréasson och Peter Allebeck
American Journal of Psychiatry, published online 22 April 2016, doi: 10.1176/appi.ajp.2016.14050637

Tags

Beroendeforskning Psykiatri Psykossjukdomar Suicidforskning
Webb Admin 2016-05-13
Publicerad: 2016-03-16 08:00 | Uppdaterad: 2016-03-17 19:05

Flyktingar har högre risk för psykos

Foto: Getty images

Jämfört med andra utrikesfödda och svenskar löper flyktingar väsentligt högre risk för psykos, enligt en ny stor registerstudie från Karolinska Institutet. Fynden, som publiceras i tidskriften BMJ, stödjer teorier om att traumatiska upplevelser kan öka risken för att utveckla schizofreni och andra icke-affektiva psykossjukdomar.

Det är välkänt att flyktingar utgör en särskilt utsatt grupp med sämre hälsa än både svenskfödda personer och andra invandrargrupper som inte är flyktingar. I den nya studien använde sig forskarna av nationella register för att undersöka om flyktingar löper större risk än andra utrikesfödda grupper och svenskfödda att drabbas av psykossjukdom. Schizofreni och andra icke-affektiva psykoser är allvarliga psykiatriska sjukdomar, som drabbar ungefär 2 procent av befolkningen. Sjukdomen debuterar ofta under övergången till vuxenliv och innebär ett stort lidande.

Många studier i både Sverige och i andra länder, har samstämmigt visat att utlandsfödda och deras barn har en betydligt högre risk för psykossjukdom jämfört med inrikes födda, men orsakerna är outforskade. Fram till nu har det varit okänt om flyktingar, som ju är en extra utsatt grupp bland de utrikesfödda, har en ännu större risk att drabbas av just psykos.

I Sverige eller utomlands

I den nu aktuella studien följde forskarna 1,3 miljoner unga svenskar födda antingen i Sverige eller utomlands i som mest 13 år. Alla uppgifter var anonymiserade. Personerna följdes från det att de fyllde 14 år, eller kom till Sverige, beroende på vilket som inträffade först. Under studieperioden fick 3 700 av dem diagnosen icke-affektiv psykos.

– Risken för icke-affektiv psykos visade sig vara 66 procent högre för flyktingar än för andra utrikesfödda från samma regioner som flyktingarna. Jämfört med svenskfödda var risken nästan tre gånger så hög, säger studiens förstaförfattare Anna-Clara Hollander, psykolog och verksam vid institutionen för folkhälsovetenskap.

Mönstret gällde både män och kvinnor, men var tydligast för män. Flyktingar från alla regioner hade högre risk än personer som kom från samma områden men som inte var flyktingar. Ett undantag var personer som kom från Afrika söder om Sahara, där båda grupperna hade lika förhöjd risk jämfört med den svenskfödda gruppen.

Högre risk för icke-affektiva psykoser

Forskarna bakom studien drar slutsatsen att det är en högre risk för icke-affektiva psykoser bland flyktingar jämfört med invandrare som inte är flyktingar. Alla invandrare, både flyktingar och de som inte är flyktingar, har en förhöjd risk jämfört med svenskfödda. Forskarna menar att sett i ett större sammanhang stöder deras fynd hypotesen att traumatiska livshändelser kan spela en roll för risken att insjukna i schizofreni och icke-affektiva psykoser.

– Läkare, sjuksköterskor, psykologer och personer som planerar framtida vård behöver vara uppmärksamma på den höga psykosrisken hos flyktingar. Det är särskilt viktigt med tanke på att tidiga interventioner kan vara av yttersta vikt hos denna redan så utsatta grupp, säger Anna-Clara Hollander.

Studien har gjorts i samarbete med forskare vid University College London i Storbritannien. Sistaförfattare är Christina Dalman, professor i psykiatrisk epidemiologi vid institutionen för folkhälsovetenskap. Forskningen har finansierats med stöd av FORTE, Vetenskapsrådet och Sir Henry Dale Fellowship grundat av the Wellcome Trust och the Royal Society.

Text: Karin Söderlund Leifler

Film på YouTube

Publikation

Refugee migration and risk of schizophrenia and other non-affective psychoses: a cohort study of 1.3m people in Sweden
Anna-Clara Hollander, Henrik Dal, Glyn Lewis, Cecilia Magnusson, James B Kirkbride, Christina Dalman
BMJ, online 15 March 2016, doi: 10.1136/bmj.i1030.

Tags

Socialmedicin Registerforskning Psykossjukdomar
Webb Admin 2016-03-17
Subscribe to Psykossjukdomar