Publicerad: 2021-10-06 17:00 | Uppdaterad: 2021-10-07 11:03

Små bubblor kan bli framtida behandling mot inflammation

(Fr v) Oscar Wiklander, Joel Nordin, Samir EL Andaloussi och Dhanu Gupta.
(Fr v) Oscar Wiklander, Joel Nordin, Samir EL Andaloussi och Dhanu Gupta. Foto: Stefan Zimmerman.

Det finns stora förhoppningar om att små vätskeblåsor som utsöndras av våra celler, så kallade extracellulära vesiklar, kan användas för att leverera läkemedel i kroppen. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att dessa nanobubblor kan transportera proteinläkemedel som dämpar inflammation vid olika inflammatoriska sjukdomar. Tekniken som presenteras i Nature Biomedical Engineering visar goda resultat i djurmodeller.

Extracellulära vesiklar (EVs) är viktiga för kommunikationen mellan kroppens celler som bärare av biologiska signaler. De är nanometerstora membranklädda vätskeblåsor som utsöndras av kroppens celler och kan leverera fettsyror, proteiner och genetiskt material till olika vävnader.

De små membranbubblorna återfinns naturligt i kroppsvätskor, har förmågan att ta sig förbi biologiska barriärer som blod-hjärnbarriären, och kan användas som naturliga bärare av terapeutiska substanser. Dessa fynd har lett till att EVs har genererat ett växande intresse som potentiella framtida läkemedel.

MS och IBD

Nu har forskare vid Karolinska Institutet använt sig av biomolekylära tekniker för att förse bubblornas membran (yta) med terapeutiska proteiner, närmare bestämt receptorer som binder till de inflammatoriska ämnena TNF-α och interleukin-6 (IL-6).

TNF-α och IL-6 bildas i kroppen vid inflammatoriska tillstånd som multipel skleros (MS) och inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), och har en nyckelroll vid inflammation och efterföljande vävnadsskada. Denna kunskap har resulterat i utvecklingen av biologiska läkemedel som dämpar det inflammatoriska påslaget genom att hämma TNF-α och IL-6.

Starkast inflammationsdämpande effekt

I den aktuella studien har forskarna i stället försökt hämma de inflammatoriska ämnena med hjälp av terapeutiska EVs som på sin yta uttrycker de receptorer som binder till IL-6 och TNF-α.

– Vi använde olika sätt att optimera uttrycket av receptorer och testade de olika varianterna av EVs i inflammatoriska cellmodeller för att identifiera vilken strategi som gav starkast inflammationsdämpande effekt, säger Dhanu Gupta, doktorand vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, som tillsammans med Oscar Wiklander vid samma institution är delad försteförfattare till studien.

Därefter undersökte forskarna effekterna av terapeutiska EVs i tre relevanta inflammatoriska djurmodeller för sepsis (blodförgiftning), MS och IBD.

Minskning av neurologiska symptom

I djurmodellen för sepsis gav behandling en signifikant förbättrad överlevnad, vilket tyder på en framgångsrik dämpning av det inflammatoriska svaret.

I MS-modellen fann forskarna också en signifikant minskning av de neurologiska symptomen som ses vid MS-skov. Behandling med EVs som uttryckte båda receptorerna visade också en signifikant ökning av överlevnaden hos möss i modellen för IBD.

– Fynden är ett stort steg i rätt riktning och visar att extracellulära vesiklar kan vara en lovande behandling vid inflammation, men tekniken har även stor potential att appliceras på många andra sjukdomar, säger Samir EL Andaloussi, forskargruppsledare vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, som tillsammans med Joel Nordin vid samma institution är delad sisteförfattare till studien.

Studien finansierades av Stiftelsen för Strategisk Forskning och Forskningsrådet. Matthew Wood, Samir EL Andaloussi, Dhanu Gupta, André Görgens, Joel Nordin, Oscar Wiklander, Per Lundin, Antonin de Fougerolles och Justin Hean har olika engagemang i och åtaganden för Evox Therapeutics. Det finns inga andra rapporterade intressekonflikter.

Publikation 

”Amelioration of systemic inflammation via the display of two different decoy protein receptors on extracellular vesicles”, Dhanu Gupta, Oscar P.B Wiklander, André Görgens, Mariana Conceição, Giulia Corso, Xiuming Liang, Yiqi Seow, Sriram Balusu, Ulrika Feldin, Beklem Bostancioglu, Rim Jawad, Doste R Mamand, Yi Xin Fiona Lee, Justin Hean, Imre Mäger, Thomas C. Roberts, Manuela Gustafsson, Dara K Mohammad, Helena Sork, Alexandra Backlund, Per Lundin, Antonin de Fougerolles, C.I. Edvard Smith, Matthew J.A. Wood, Roosmarijn E. Vandenbroucke, Joel Z. Nordin, Samir EL Andaloussi. Nature Biomedical Engineering, online 6 oktober 2021, doi: 10.1038/s41551-021-00792-z.

Publicerad: 2020-12-09 12:47 | Uppdaterad: 2020-12-09 12:47

ERC-anslag för forskning om syntetiska nanopartiklar

Samir El Andaloussi
Samir El Andaloussi Foto: Ulf Sirborn

Samir El Andaloussi, forskare vid institutet för laboratoriemedicin, har tilldelats det europeiska forskningsrådets konsolideringsanslag 2020 för projektet ”Frisättning av modifierade extracellulära vesiklar för leverans av genterapi”.

– Jag är otroligt stolt över att ha fått detta extremt prestigefyllda anslag i konkurrens med ledande forskare ute i Europa. Detta hade inte varit möjligt utan ett otroligt fint forskarteam. Jag vill tacka alla jag jobbar och har jobbat med, detta är en gemensam framgång, säger Samir El Andaloussi, forskare vid institutet för laboratoriemedicin.

Om ERC konsolideringsanslag

ERC Consolidator Grant tilldelas framstående forskare med sju till tolv års erfarenhet efter doktorsexamen och mycket lovande vetenskapliga resultat. Anslaget kan beviljas upp till 2,5 miljoner euro per projekt i upp till fem år.

Projektet handlar om att utveckla en teknik där syntetiska nanopartiklar används för att tillfälligt förändra vissa typer av celler i kroppen så att de i sin tur kan utveckla molekylära bärare av läkemedel som målstyrs till organ som annars är svåra att nå, främst hjärnan. Förhoppningen är bland annat att kunna använda tekniken för att föra in ett protein kallat GBA1 i hjärnan för behandling av den neurodegenerativa sjukdomen Parkinsons sjukdom. 


– Detta anslag ger mig helt nya möjligheter att testa en idé som är associerad med stora risker – projektet kan misslyckas, men om det lyckas är fördelarna stora. Projektet är också kostsamt att genomföra då det involverar mycket arbete i prekliniska genetiska musmodeller. Anslaget ger mig möjlighet att förhoppningsvis nå en ny nivå i min forskning. Närmast på agendan står att anställa två till tre doktorander eller post docs som har relevant kunskap att genomföra projektet.


Projektet har tidigare även tilldelats vetenskapsrådets konsolideringsanslag på 12 miljoner kronor, vilket återlämnas i samband med tilldelningen av ERC.
 

Publicerad: 2020-10-09 16:06 | Uppdaterad: 2020-11-26 14:26

Invigning av det nya forskningscentret AIMES, en gemensam satsning av KI och KTH

Rektorerna från KTH och KI knyter band under AIMES invigningsceremoni i Biomedicum den 30 september 2020.
KI och KTH:s rektorer "knyter band" under AIMES invigningsceremoni den 30 september 2020, i Biomedicum. Foto: Erik Flyg

AIMES, Center for the Advancement of Integrated Medical and Engineering Sciences, är en gemensam satsning av Karolinska Institutet och KTH, i samarbete med Getinge, vars vision är att förstärka kompetensutbytet inom akademi, vetenskap och industri. Forskningscentret invigdes den 30 september 2020, i Biomedicum, Solna (och via Youtube).

Agneta Richter-Dahlfors vid AIMES invigningsceremoni i Biomedicum den 30 september 2020.
Agneta Richter-Dahlfors vid invigningen av det nya forskningscentret AIMES. Photo: Erik Flyg

Det nya centret, som ligger i Biomedicum i Solna, är ett gemensamt initiativ till interdisciplinär forskning, innovation, implementation och entreprenörskap.

"Vi skapar de långsiktiga vetenskapliga och ekonomiska förutsättningarna som krävs för att säkra framväxten av yngre så kallade intrinsically interdisciplinary forskare och studenter, vars kompetenser krävs för att framgångsrikt ta itu med dagens samhällsutmaningar" förklarar professor Agneta Richter Dahlfors, forskare vid institutionen för neurovetenskap, medgrundare och föreståndare för AIMES.

Rektor Ole Petter Ottersen betonade vikten av en "bättre dialog mellan ingenjörskonst och medicin" och att "tvärvetenskaplighet är nyckeln till framgång".

KTH:s rektor Sigbritt Karlsson berättade att hon inspirerades av de gemensamma insatserna mellan de två lärosätena. Framtiden för hälso- och sjukvården är beroende av teknikutvecklingen och vice versa, och hon menade att denna satsning skulle komma att gynna oss alla.

Getinges ägare Carl Bennet, talade bland annat om den grundläggande och tillämpade forskningen som stärker Sveriges konkurrenskraft internationellt och om hur AIMES driver nya tankesätt.

Därefter delade några medlemmar i teamet ögonblicksbilder av pågående forskning på centret.

Pam Fredman, ordförande i AIMES styrgrupp och tidigare rektor vid Göteborgs universitet, reflekterade över vikten av samarbete med externa intressenter och att fungera som en förebild för ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.

Efter några avslutande ord från vice-chef Ulrica Edlund och Agneta Richter-Dahlfors, avslutades ceremonin med att symboliskt knyta samman banden mellan KI, ett världsledande medicinskt universitet, och KTH, ett av världens ledande tekniska universitet.

Pam Fredman mingles at the inauguration of AIMES in Biomedicum on 30 September 2020. People are seen in the background.
Pam Fredman at the inauguration of AIMES in Biomedicum on 30 September 2020.
Carl Bennet at the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Carl Bennet at the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Keira Melican at the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Keira Melican at the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Karl Svennersten at the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Karl Svennersten at the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Thomas Crouzier at the inauguration of AIMES in Biomedicum on 30 September 2020
Thomas Crouzier at the inauguration of AIMES in Biomedicum on 30 September 2020.
Onur Parlak at inauguration of AIMES in Biomedicum on 30 September 2020
Onur Parlak at the inauguration of AIMES in Biomedicum on 30 September 2020.
Aman Russom talks during the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Aman Russom at the inauguration ceremony of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum.
Ferdinand X Choong speaks at inauguration of AIMES on 30 September 2020, in Biomedicum
Ferdinand X Choong at the inauguration of AIMES in Biomedicum on 30 September 2020.
Pam Fredman speaks at the inauguration of AIMES, in Biomedicum, on 30 September 2020
Pam Fredman at the inauguration of AIMES, in Biomedicum, on 30 September 2020
Ulrica Edlund talks at the inauguration of AIMES on 30 September 2020 in Biomedicum
Ulrica Edlund at the inauguration of AIMES on 30 September 2020 in Biomedicum.

Kontakt

Publicerad: 2020-03-03 14:42 | Uppdaterad: 2020-03-03 14:43

Bör kolnanorör bannlysas?

Carbon nanotube

ChemSec är en oberoende organisation som arbetar för att driva på omställningen från skadliga kemikalier till säkra alternativ. ChemSec föreslog nyligen att kolnanorör (eng. carbon nanotubes) bör fasas ut, något som det rapporterades om i den internationella vetenskapliga tidskriften Nature Nanotechnology.

Nu har forskare vid IMM publicerat en replik i vilken man lyfter fram att alla kolnanorör inte med nödvändighet uppvisar samma biologiska effekter och att ”asbest-liknande” egenskaper endast ses hos långa och fiber-lika kolnanorör.

Publicerad: 2019-09-30 17:00 | Uppdaterad: 2019-10-01 09:49

Ny metod kan ge bättre RNA-vacciner

Ett nytt sätt att producera nanopartiklar som kan fungera som bärare i så kallade mRNA-vacciner, har utvecklats av forskare vid Karolinska Institutets Hongkongnod, Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, och MIT i USA. Med metoden, som beskrivs i den vetenskapliga tidskriften Nature Biotechnology, har forskarna identifierat en ny klass av bärarmolekyler som hämmar tumörtillväxt och förlänger överlevnaden i musmodeller av cancer.

Linxian Li, Assistant Professor at the Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, Karolinska Institutet. Photo: Patrick Chan
Linxian Li. Foto: Patrick Chan

Vacciner baserade på den genetiska molekylen budbärar-RNA, mRNA, är en relativt ny teknik som väckt stora förhoppningar för behandling av bland annat cancer och infektionssjukdomar.

Principen är att mRNA som bär på instruktioner för att tillverka det protein immunförsvaret ska reagera mot, förs in i kroppen. När mRNA-molekylerna tas upp av cellerna tillverkas proteinet, som sedan visas upp för immunförsvaret och skapar ett specifikt immunsvar.

Men att få mRNA att tas upp av celler och fungera som det är tänkt är en utmaning. Fettmolekyler, lipider, i nanopartikelform utvecklas som bärare för att förbättra effektiviteten hos mRNA-vacciner. Men tillverkningen är ofta långsam och ger endast ett begränsat antal partiklar.

Ny teknikplattform

Dessa problem har adresserats av forskare vid Karolinska Institutet och Massachusetts Institute of Technology, MIT, i en studie som publiceras i Nature Biotechnology.

– Vi har utvecklat en teknikplattform som med hjälp av parallellsyntes kan skapa bibliotek med mer än tusen lipidnanopartiklar på en dag, säger en av studiens huvudförfattare Linxian Li, forskarassistent vid Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, Karolinska Institutet.

Arbetet med studien utfördes i huvudsak vid MIT, där Linxian Li arbetade som postdoktoral forskare.

Bättre överlevnad

Lipidpartiklarnas förmåga att fungera som bärare av mRNA-molekyler testades genom högkapacitetsscreening i provrör och tester i musmodeller.

Därigenom kunde forskarna identifiera de partiklar som gav ett bra upptag av mRNA och god aktivering av immunsvaret. De såg också att partiklar som innehöll vissa specifika kemiska strukturer aktiverade immunförsvarets celler genom en annan mekanism än den som typiskt aktiveras av mRNA och lipidnanopartiklar. De nya partiklarna fungerar genom en cellulär reaktionsväg som kallas STING (Stimulator of Interferon Genes), inte genom den tidigare kända reaktionsvägen via så kallade Toll-lika receptorer.

De mest lovande partiklarna testades som bärare av mRNA-vacciner i musmodeller av cancer. De visade sig då ge bättre överlevnad än mRNA-vacciner där traditionella lipidbaserade bärarmolekyler användes.

Generell metod för vaccinering

– Vi ser framför oss att våra partiklar kan användas som vaccinsystem med en rad olika antigenproteiner och fungera som en generell metod för vaccinering. Tekniken kan också användas för att screena fram lipidnanopartiklar som kan transportera andra mRNA-läkemedel, till exempel vid behandling av genetiska sjukdomar, säger Linxian Li.

Forskningen har finansierats med stöd av bland annat företaget Translate Bio och Juvenile Diabetes Research Foundation. Fyra av studiens medförfattare, inklusive Linxian Li, har lämnat in patentansökan för utvecklingen av de beskrivna lipiderna syntetiserade med den nya teknologiplattformen. Medförfattare Robert Langer har bedrivit sponsrad forskning vid MIT, investerat i och fått licens-, konsult- och talararvoden från ett flertal företag. Se den vetenskapliga artikeln för mer information om finansiering och möjliga intressekonflikter.

Publikation

"Delivery of mRNA vaccines with heterocyclic lipids increases anti-tumor efficacy by STING-mediated immune cell activation". Lei Miao, Linxian Li, Yuxuan Huang, Derfogail Delcassian, Jasdave Chahal, Jinsong Han, Yunhua Shi, Kaitlyn Sadtler, Wenting Gao, Jiaqi Lin, Joshua C. Doloff, Robert Langer, Daniel G. Anderson. Nature Biotechnology, online 30 september 2019, doi: 10.1038/s41587-019-0247-3.

Event type
Föreläsningar och seminarier
Externt MBB seminarium: Ario de Marco "Nanobodies as a platform of flexible tools suitable for diversified biotechnological needs"

2019-09-05 14:30 Add to iCal
Campus Solna
Location
Rum D1012, plan 10, Biomedicum, Solnavägen 9
Lead

Seminarium med Ario de Marco, University of Nova Gorica om "Nanobodies as a platform of flexible tools suitable for diversified biotechnological needs".

Content

Vetenskaplig ramberättelse

Antibodies possess unmet capacity to bind selectively and at high affinity their cognates. For this reason they have been largely used in applications which rely on specific molecular recognition. Biosensors, nanoparticles, and even cells can be functionalized with antibodies for improving sensitivity and target specificity. However, conventional antibodies (IgGs) are large molecules (150 kDa) that are difficult to engineer. In the last years, antibody fragments have become more and more popular as an effective alternative and specifically nanobodies raised enthusiasm because of their minimal mass (14 kDa), high stability and relative similarity to human sequences. The seminar will describe the general features of nanobodies, the suitable selection, production, and engineering methodologies and will illustrate some specific examples of biotechnological applications.

Värdar

Ana Teixeira

Elena Ambrosetti

Kontakt

Publicerad: 2019-07-05 12:31 | Uppdaterad: 2019-07-05 12:58

Transparens och reproducerbarhet i nanomedicin

Nanomedicin har hittills resulterat i få kliniska tillämpningar trots att det publiceras ett stort antal forskningsartiklar varje år. En av anledningarna till detta kan vara att det saknas riktlinjer för hur forskningen rapporteras vilket gör det svårt att reproducera resultaten. I en kommentar i juli-numret av tidskriften Nature Nanotechnology diskuterar ett antal internationella experter däribland forskare från Institutet för miljömedicin (IMM) denna viktiga fråga.

On the issue of transparency and reproducibility in nanomedicine.
Leong HS, Butler KS, Brinker CJ, Azzawi M, Conlan S, Dufés C, et al
Nat Nanotechnol 2019 Jul;14(7):629-635

Kontakt

Publicerad: 2019-06-27 14:24 | Uppdaterad: 2019-06-27 14:24

Mini-symposium om nanomaterial

Ett 50-tal personer deltog i det mini-symposium om nanotoxikologi och nanomedicin som arrangerades den 12 juni 2019 på Karolinska Institutet.

Prof. Christoph Alexiou och prof. Bengt Fadeel. Foto: Anna Persson, IMM

Konferensen anordnades med stöd av SweNanoSafe i samband med att Enheten för molekylär toxikologi vid Institutet för miljömedicin (IMM) fyllde 10 år. Prof. Bengt Fadeel gav en kort inledning och presenterade bl a färsk statistik över svensk nanotoxikologisk forskning som visade på stor aktivitet vid ett flertal svenska lärosäten inte minst på KI. Därefter höll Dr. Phil Sayre (USA) ett föredrag om riskhantering av nanomaterial med underrubriken ”why is this so difficult?” vilket skvallrar om att det trots stora satsningar inte minst inom EU kvarstår många utmaningar. Dr. Sayre talade bl a om ett nytt EU finansierat projekt, Gov4Nano, vilket har som målsättning att skapa en internationell panel (’nano risk governance council’) med uppgift att samordna olika aktörer inom området riskbedömning av nanomaterial. Han berörde även den EU finansierade plattformen EU NCL som erbjuder en infrastruktur för preklinisk testning av nanopartiklar för medicinskt bruk, efter en amerikansk förlaga, US NCL (’nanocharacterization laboratory’).

Prof. Anne Kahru (Estland) talade om miljöeffekter av nanomaterial främst metalliska nanomaterial som exempelvis kopparoxid (CuO) och zinkoxid (ZnO). Hennes forskning används flitigt som underlag vid miljöriskbedöming av nanomaterial men hon framhöll att ekotoxikologisk forskning ännu släpar efter den snabba nanoteknologiska utvecklingen.

Prof. Christoph Alexiou (Tyskland) höll en imponerande framställning om nanomedicin med fokus på magnetiska nanopartiklar som kan användas dels för bildframställning och diagnos dels för att leverera läkemedel till sjuka organ. Detta sker genom att partiklarna injiceras i blodbanan och sedan förs till målorganet genom att manipuleras med hjälp av ett externt magnetfält utanför kroppen. Prekliniska försök har visat lovande resultat. Prof. Sanjay Mathur (Tyskland) i sin tur talade om framställning och användning av nanopartiklar för att studera biologiska processer. Det blev tydligt att begreppet ’nanomaterial’ är för diffust, det finns (nästan) oändligt många olika material och varje nytt material måste karakteriseras med avseende på inneboende egenskaper och med tanke på dess interaktioner med biologiska system – det går inte att dra alla nanomaterial över en kam.

Dessutom gavs flera korta föredrag av unga forskare däribland Olesja Bondarenko (Estland), Lucia Delogu (Italien) och Sourav Mukherjee (Sverige) som visade att återväxten är god inom området nanotoxikologi. Två av dessa föredrag avhandlade grafen, ett 2-dimensionellt material som hamnat i fokus på senare år inte minst tack vare det 10-åriga EU projektet Graphene Flagship med över 150 partnerinstitut vilket koordineras ifrån Chalmers. Grafen liksom andra 2D material erbjuder många spännande möjligheter – samtidigt är det viktigt att ev. hälsorisker hos dessa material beaktas.

Dr. Lang Tran (UK) avslutade med ett tankeväckande föredrag om neurodegenerativa sjukdomar främst Alzheimers sjukdom som han menade kunde förstås ur ett toxikologiskt perspektiv; hans grundläggande tes var att den vävnadsskada som ses hos patienter med Alzheimers sjukdom snarast är att betrakta som en slags fibros dvs bindvävsomvandling och att forskningen borde fokuseras på att förstå vad som orsakar denna fibrotiska reaktion.

Sammanfattningsvis kan sägas att eftermiddagen bjöd på ett innehållsrikt och varierat program med många intressanta nedslag i nanotoxikologisk och nanomedicinsk forskning. Det som framgick med stor tydlighet i diskussionerna var att dessa båda ämnesområden är starkt sammanlänkade.

Event type
Disputationer
Disputation: Giulio Bernadinelli

2019-10-07 9:30 Add to iCal
Campus Solna
Location
Rum D1012, plan 10, Biomedicum, Solnavägen 9
Lead

"Single-stranded DNA: methods and application in nanotechnology"

Content

Student

Giulio Bernadinelli

Handledare

Björn Högberg, Karolinska Institutet

Bi-handledare

Ana Teixeira, Karolinska Institutet

Maria Lindskog, Karolinska Institutet

ANdreas Nyström, Karolinska Institutet

Opponent

Mats Nilsson, Stockholm University

Betygsnämnd

C. I. Edvard Smith, Karolinska Institutet

Marcus Wilhelmsson, Chalmers Univeristy of Technology

Lennart Nilsson, Karolinska Institutet

Kontakt

Publicerad: 2019-03-05 17:16 | Uppdaterad: 2019-05-16 11:37

Björn Högberg får Göran Gustafssonpris i kemi

Björn Högberg är en av pristagarna av Göran Gustafssonprisen. Han tar emot priset i kemi som består av 5,1 miljoner kronor i forskningsanslag och ett personligt pris på 250 000 kronor.

Björn HögbergBjörn Högberg, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik får Kungliga Vetenskapsakademiens Göran Gustafssonpris i kemi ”för utveckling av nya metoder och tillämpningar inom DNA-origami”.

– Det känns mycket roligt att få detta pris! Det betyder mycket för mig eftersom det känns som ett kvitto på att man faktiskt gör något som kan vara viktigt. Forskningspriset ska vi främst använda för att testa en ny idé vi har som jag tror kan bli svår att få vanliga anslag för, säger Björn Högberg.

DNA-origami handlar om att skapa små strukturer liknande de som finns inne i kroppen för att sedan kunna studera dem. Först byggs en modell i datorn som sedan tillverkas i verkligheten av långa DNA-molekyler som tvingas vecka sig i bestämda former. Man kan likna det vid hur ett papper viks inom den japanska konstarten origami.

Resultat kan potentiellt bli användbar inom vaccindesign

Med hjälp av DNA-origami har Björn Högberg till exempel studerat antikroppar och antigener. När antigener (kroppsfrämmande ämnen) kommer in i kroppen kan antikroppar i immunförsvaret reagera genom att binda sig till dessa. Forskargruppen har lyckats att ta reda på exakt vilket avstånd som är det bästa för att bindningen mellan antigener och antikroppar ska bli så stark som möjligt.

– Det handlar om 16 nanometer! Och det är helt ny kunskap som potentiellt kan vara användbar inom vaccindesign, säger Björn Högberg.

Göran Gustafssonprisen

Göran Gustafssonprisen har funnits sedan 1991 och bakom priset finns Göran Gustafssons Stiftelse för naturvetenskaplig och medicinsk forskning. Stiftelsen förvaltar i dag ett kapital om cirka 1,7 miljarder kronor. Den tillkom 1989 efter en donation av entreprenören och affärsmannen Göran Gustafsson (1919–2003). Göran Gustafsson kom från en liten by utanför Gällivare och gjorde sig en förmögenhet främst genom fastighetsaffärer. Han var på många sätt en föregångare som månade om naturen, bekymrade sig för miljöförstöring och ville ge tillbaka till samhället.

Subscribe to Nanomedicin