Nytt ljus på Gustaf Retzius i ny bok
I mars utkommer författaren och psykiatrikern Nils Uddenbergs biografi över Gustaf Retzius, anatom och professor vid KI 1877-1890. I boken ”Skallmätaren” vill Nils Uddenberg både bredda och nyansera bilden av Retzius och de fysiska antropologernas verksamhet.
- Jag vänder mig mot föreställningen att det Retzius och hans kollegor sysslade med var någon sorts föregångare till nazismen. Det är en förenkling, i själva verket är det mycket mer komplicerat än så, säger Uddenberg.
Fröet till boken såddes redan för drygt fem år sedan. Nils Uddenberg har genom åren varit nära knuten till Hagströmerbiblioteket vid KI, och konstaterar att det inte går att vistas någon längre tid där utan att ständigt stöta på Gustaf Retzius. Bilden han mötte var dock motsägelsefull.
- Jag stötte på Gustaf Retzius stora verk ”Finska kranier jämte några natur- och litteraturstudier inom några andra områden av finsk antropologi” och blev intresserad. Vad var det här, kranier och litteraturstudier – hur kunde det hänga ihop?
Den biografi Nils Uddenberg skrivit syftar till att ge svar på den frågan. Ambitionen är att teckna en bild av människan Gustaf Retzius och den tid och det sammanhang han verkade i. Uddenberg menar att ett av skälen till att den fysiska antropologin – den vetenskap där bland annat mätning av skallar var central – blev så viktig var att den fyllde en legitimerande funktion. Naturvetenskapen var på frammarsch, samtidigt som nya vetenskaper som antropologi och arkeologi saknade en grundläggande teori. Med mätningen av kranier förlänades de naturvetenskaplig legitimitet.
- Vilka är vi, vilka är de?, det var sådana frågor man sökte svar på och svaren sökte man genom att koppla samman fysiska drag med den kultur som var framträdande för ett visst folk.
Nils Uddenberg är noggrann med att understryka att skallmätningarna inte kan likställas med rasism i vår samtida betydelse, men att hans ambition inte heller varit att försvara Retzius. I stället har han velat förstå tankegångarna, och få syn på människan bakom skrifterna och föreställningarna.
En stressad och osäker person
En viktig del har varit att belysa Gustaf Retzius äktenskap med Anna Hierta i framställningen. Äktenskapet tycks ha varit mycket lyckligt, men Gustaf Retzius drev sig själv hårt.
- Jag tänkte först att jag skulle undvika att koppla på den psykiatriska blicken när jag skrev, men det blev omöjligt! Det framkommer att han ständigt led av sömnstörningar, magont, huvudvärk, symtom vi i dag kopplar samman med stress.
Relationen mellan Gustaf Retzius och hans far Anders, som dog då Gustaf var bara 18 år, pekas av Uddenberg ut som ett skäl till dessa symtom. Gustaf tycks ha idoliserat sin far, och ägnat hela sin vetenskapliga verksamhet åt att föra faderns ambitioner vidare. Gustaf Retzius var begåvad, inte minst konstnärligt. Däremot lyckades han aldrig formulera någon stor teori. I stället lyfter Nils Uddenberg fram hans teckningar, baserade på mikroskopiska undersökningar i bland annat sinnesorganens och nervsystemets anatomi. Resultatet av Gustaf Retzius ansträngningar blev förvisso internationella framgångar, men också en ständigt pockande osäkerhet. Samstämmiga vittnesmål berättar om en pompös, bombastisk person som ofta hamnade i konflikt med sin omgivning.
Att det blev just en biografi Nils Uddenberg valde att skriva var ingen tillfällighet.
- Det jag velat göra är att i biografins form belysa en historia som fortfarande är aktuell, inte minst på grund av dagens debatt om rasism. Att döpa boken till ”Skallmätaren” var medvetet på det viset. Jag hoppas att de som har föreställningar om hur det var blir intresserade och läser, och därmed förhoppningsvis får en mer nyanserad bild både av Gustaf Retzius och hans vetenskapliga gärning.
Maria Josephson